egleringen, såsom gällande till dess den i veder örlig ordning förändras, och att sålunda de under! liksStatens hufvudtitlar uppkommande besparingar i cko få användes till några bestämda lönanslag på tat. Man invänder härvid tilläfventyrs, att såsom l ådana anslag icke må betraktas de nya löner eller önförhöjningar utöfver den af Rikets Ständer fast ) tällda Stat, hvilka anvisas att utgå af hufvudtitlar1es besparingar; men om deremot en sålunda stadsad högre aflöning ovilkorligen på Stat anvisas och ippföres; om, äfven i allmänhet, lönbeloppen i det rela, ej mindre de af Rikets Ständer fastställda. in de derutöfver tillagda, fortfarande be:tämmas för vissa embeten och tjenster; om samma lönebelopp. ör at kupna utgå, nödvändigt måste å Stat uppföras, vare sig enligt serskildt uppgjorda så kallade fiterimsStuler, eller ock till en del under benimning Mt arfvader ; och om, i ena fallet så väl som i de andra, de nya och högre aflöningarne osafbrutet utgå elier anordnas, oberoende af andra omständigheter. in den, stt besparingar å hulvudiitein skulle saknas. bvilket likväl enligt hvad i förklaringen antydes, icke blefve utrönt förr än nära tvänne år efter hverje räkenskapsår. samt följaktii hvarken under tiden elier ytterligare, år efter skulle kunnas åberopes sås :m hinder mot utbet g eller anord ning af löpande årets aflininga er rimligen ej kunde sedermera af da embetsoch tjonstemin, sor: uppburit dem, återfordras; så lärsr ock, när dess: omständigheter äro för band uppenbart finnas, alt alla sådzna nya.eller högre eflöninsar, de serskilda benämniugar, som år dem ville likväl, i cnseende till sättet och vilkoren 5 utgående, verkligen blifrit iklädda egenskapen af dt ået kunnat u tan Rikets Ständers s2miy före och då ett af? Rikets Stän : eslut, stt besparingarne icke finge till si de anslag disponeras, naturligtvis endast k va afseende å dispositioner hvilka utan egde rum. men de för framtiden velat förekomma, ofvanomförmälda invändning äfven måtte vara fullkom ligen undanröjd. Sjelfva det förhållando Rådgifvarne åbers pat med hufvudätitlarves besparingsr, om det vore sådant, som det af dem uppgifves, och om sålunda icke ens en approximativ beräkning af besperin;stillgå kusde under löpende året göras och on D derefter Imiteras, 2v:er Just. Omb. innefatta e igare, eburu öfverflödigt, skat till styrka för beheten af: Rikets Ständers beslut, att dessa filtiga och vsäkra tillgångar iske må snvändas till såra ber ämda lönansiag på lat; et beslut, sow för öfrigt, då derizenom de förut i sl vruksliga anvisningar skolat förejommes, sestomindre strider emot sina premisser om bosparingarnes dis position endast till oförutsedda utgifter, som åt dessa derigenom blifvit beredd en ökad tillgång; och såsom allmänt vilkor: iör all disposition af medel gäller, att något må finnas att disponera. Huru åter med besparingarne och så taliade bristerna deri i sjefva verket sig förhåller, afhandlar Just. Owmph. vid frågan om anvisningarne ö andra bufvudiiteln, hvilzen ensam och alltsedan år 41832 gehom ständig öfverassignering varit med brister besvärad. Det må imedlertid nämnas; att Rikets Ständers omförmälds beslut åtminstone någon kort td synts vinna afseende, då, enligt Statsrådsprotokollen för den 28 Oktober och den 143 December 1834, olämpligheten att på tillfälliga besparingar anvisa bestämda fort arande lönanslay erkändes, och, enligt protokollet för den 48 Oktober, tillstyrktes och beslöts, att vid utnämning till ett ledigtvarande under andra huvudtiteln hörarde embete, lönen i allo söulle nedsättas till det belopp, Rikets Ständer fastställt; men, säger hin, andra åsigter gjorde sig snart derefter gällande.n Af ollt detta anser Just. Omb. imedlertid vara uppenbarligen ådagalagdt, catt Regeringsformens stadgenden i 62 och 64 ., såsom de i orden lyda, o inskränkt tillerkänner Rikets Ständer rättighetea at förordna ich besluta om Statsregleringen ej mindre 1 det hela, än i dess särskilda delar: att följaktligen Konungens disposition öfver statsmedlen till åe af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den upprättade Stat-n ytterst hvilar på Rikets Ständers i dessa ämnen medöelade beslut; och att, om än tillförne, enligt äldre beslut eller tid efter annan gjorda medgifvanden, nyssnämnda dispositionsrätt kunnat utöfvas annoriunda, än Rikets Ständers en sednare tid funnit nödigt bestämma, denna omständighet likväl icke innefattar någon efterrättelse eller något bevis i fråga om rätta försiåndet af åberopade grundlagsstadganden, de der, enligt allmänna föreskriften i 83 S, skola efter deras ordalydelse tillämpas. . Det i förklaringen öppet uttalade omdöme, att Rikets Stände:s ifrågaställda, vid 1834 och 1835 årens Riksdag fattade beslut, angående dispositionen af de på RiksStatens hufvudtitlar uppkommande besparingar, skulJe vara sträckt utöfver och oförenligt med samma grundlagsstadganden, måtte fördenskull icke afdessa sladganden hemta något stöd; det enda likväl, hvarigenom ett sådant omdöme om iagstiftande maktens förhandlingar kunde rättfärdigas; men i saknad hvaraf detta omdöme ock, jemte de deref dragna slutföljder, rättvisligen bör utan afseende lemnas. Dessa äro de allmänna grunder, hvilkas tillämping Just. Omb. å sin sida förutsätter och yrkar,