Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 1

PIETISTERNE.) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU, X. FÖRÄNDRINGARNA. Huru otåligt klappar ej ynglingens och flickan bjerta, när de för första gången sitta på spekta klet och betrakta den stora, målade ridån, son gömmer så många under! Huru raskt drifve icke blodet sina vågor genom våra ådror, nä vi under sednare år beträda sånggudinnornas tem pel, som ännu är för oss ett icke oskäradt kon stens land, der poesiens höga skapelser lefvand skrida förbi oss! re, som framställa dessa bil der, äro då ännu Apollos rena prester och pre stinnor, och det mystiska dunkel, som råde bakom kulisserna, uppfyller öss med en ljuf rys ning, ty vi tro oss då ännu vara i Olympen förgård. Men med tilltagande år bopa sig erfarenheten rön och det djertva modet lägger sig. Vi hafv kastat några blickar bakom den magiska duke; och funnit en ånnan bild än vi väntade. Ti gande återvända vi till parterren och blygas at tillstå vår villfarelse, och hvad Som förut lifvad vår bögsta entusiasmjoch i svindlande flygt bort förde 0ss på idealismens vingar, blir nu för os en angenäm aftonunderbållning, som på sin höj ger vår qvickhet och skarpsinnighet ämnen til en bizarr kritik. Ack icke blott skådeplatsens illusioner, ne åfven den rena ungdomsfantasiens flesta blom mor slitas ifrån oss af tidens oblida storm. Vi den jordens son, som i sin lefnads höst ka säga : några har jag bergat och de hafva mog pat till helsosamma frukterd. Låtom oss då på ljusa dågen begifva öss til den mörka teaterh, som endast är matt upplys af några lampor. Det är generalrepetition Pp ) Se Aftonbladet Nr 62, 63, 64 och 63,