Aftonbladet – 23 mars 1842, sida 1

Menr huru skall man få veta hvad som är driffjedern till herrarnes oväntade artighetl ropade Rosa nyfiken, Jay svarede Jeanette, pdet måste vi veta, ty jag bör tillstå för dig, mitt barn, att denna hastiga sinnesförändring behagar mig alls inte. Jag, vill gå till våra kamrater, kanhända kommer jag hos dem saken på spåren., Dervid tog hon sin kappa och giek. Klockan var redan sju på gqvällen då Jeanette kom tillbaka; hon var allvarsam, nästan förstämds. Nå, har du erfarit någonting? ropade-Rosa emot henne, Flera dumma rykten, hvaraf ingenting kan slutas. Först hös Robertson, direktörskans intima vän, hörde jag, under så kalladt tysthetslöfte, en lätt antydning — Jag ber dig, talalp Det låter nästan otroligt. Direktören emottog i går ett bref med en anmodan att åtaga sig din person, på: allt. sätt gynna dig på din bana och, så mycket som möjligt, aflägsna från henne allt obehag. Ett likadant bref hade regissören erhållit, och båda -brefvens innehåll hade blifvit ännu vigtigare genom en rulle med 25 dukater. Jeanette!, ropade flickan bleknande; jag ber dig för Guds skull, från Kvem komma då de penningarna ?x Ja, den som det visste. Brefvets författare är båda herrarne obekant. Kan du inte gissa på någon ? sön, nJag! stammade Rosa förvirrad; nejl, Påminn digl : Rosa teg en stund; derefter frågade hon högt rodvande. och knappast hörbart: mskulle det kunna vara Öskar?, Unt ,Oskarl!? — Nej, det tror jag inter late,, återtog Rosa och hennes panna förmörkades; hvem skulle annars kunna intressera sig för mig?)