Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 1

,Nej, min herre, jag är allt för stolt öfver min ädla vilja att låta en sådan förmodan hvila öfver mig. Jag vill icke vara syster, nej, tjenarinna åt de ringaste. Trampa mig med föts terna och jag vill såsom synderska tåla det; men tro icke om mig, att jag stolt ser ned på mina medmenniskor., Väl mig och er, att jag misstagit migln ro pade pastorn glad. Ja, ädla flicka, afskudda er heit och hållet verldens fördomar cech blif en ledamot af denna lilla skara, som söker sin enda tycka i fuilgörandet af sin förlossares bud., pMin fader, afbröt Gabriella, erinrande den andlige; glömmer ni min far?, Ja återtog prester, iet är sannt, ban skulle aldrig tillåta det, ty han är en fritänkare. pMin for, min ädle, gode far en fritänkare! Aek nej, herr pastor, det är han visst icke; han täcker, väl något lättare öfver åtskilliga heliga ämnen än vi, men man får icke räkna så noga med honom, i anseende till bars ålder, hans krämpor och det Hf han tillbragt bland rår men-. kor; han är Hkväl derjemte bjertligt god, och g ville för ingenting i verlden oroa honom.p ,Jag känner er nästa gudiska vördnad för bonom, sade Krumm, ande hufiudet. Ni går deri för vida, och dortill spelets last...n Teke last ... vÄr kortspel icke en last?l, repade pastorn förhetsad ; det är djefvwens metkrok, och den som en gång fastnat derpå, honom äger dena — nJag ti all äfven jog ogerna ser det evi3a spela men.. : Intet men i detta fall; Här gäller ordet jar