Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 1

lige frälsare, jag led af kärlek till konom. Hör i hjertat bor salig frid, ty jsg har ödmjukat mig inför Gud, och han har tågat in och bor der med all sin herrlighet. : Värdige man, min själs förebild, värdes nu vända er blick till en bedjande, Nikänner mitt hjerta, mina önskningar, min plan. Ack, bistå en svag varelse med ert råd, på det bon icke måtte förfea frälspingens väg. För mig till denoa höga grad af religiositet och dygd som ni redan innebarl, Mitt barn, svarade presten och böjde sig ned, i det han lade händerna på sitt bröst. Jag är en svag och syndig mennisko, som endast eger förtjensten af en orubblig vilja; men hvad som står i mina krafter alt ieda er på den eviga frälspingens enda, sanna väg, det vill jag gerna göra. Den allsmäktiges godhet bar redan gifvit er medel dertill... Må ni bli en mediem af vår heliga försaraling! . En liten paus följde, bvarunder Krumm sarpt betraktade Gebrietla. — nHelt visst började de at besinnande; phbelt visst, ärevördige herre; allt ifrån den tid jag lärde känna er, har det varit min själs lifligaste önskan, men.., . PMen? Det gama vapnet kan icke så vanäras, alt en grefvinna blir syster med simple borgare, sade den andlige med skarp tonvigt. EIr pastorl utropade flickan med -mirta, phar tjent eit sådant bedömande?, M tt barn, stoltheieus rot Jigger Gjupt i vårt ersta; man kan nedlåta sig som välgärarinna ulan att äga kraft alt försaka alla bördenscljuf va företräden.n