Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 1

Då Krumim såg henne, steg ban upp från sin stol, lade bibeln, hvsri han läst, vördnadsfullt åt sidan och sade: Välkommen rrin dotter, välkommen i denna andaktens tysta boning. Jag gissar hvad som fört er till mig. Ert goda hjerta fruktade kenbända att jag var sjuk, emedan jag, otrogen mill ord, På så lång tid icke kommit till Sturmau. Så är det, ärevördige herre, och det skall glädja mig om jag misstagit mig.n FTill en del har det varit så Andan är villig men köttet är svagt. Ni vet att vår lilla och fatliga, men i Gud saliga, församling då och då anställer botöfningar, alt i sitt bjertas ödmjukhet böja sig iuför den Högste och afbedja verldens synder. Isypperhet sker sådant före den Heliga Nattvardens begående. Då nu denna drg var bestämd till en sådan högtidlighet, så hade j j2g också dertill förberedt mig och derföre underkas stat mig en svår späkning, ty ackl mina synders mått är fult inför fHerrcö, och Hans rättvisa räknar mina missgerningar. Jag ansåg, i min 32, kroppen lika stark som viljan, men hi duksde uxder för en åtta ddgars fasta och en härd gissling, så alt jag ej förmådde lemna sängen.n vÄrevördige fader, sade Gabriella och betraktade med andäktiig bexndran den af smärta och matthet bopkrympte mearnes, dea som vore så k i andan som nil ack, hvad äro mina försukelser mot edra botö Herrcn välsignar dem som bonom , fortfor den andlige; ;hvad äro verldens pjulningar mot mitt hjertas saligbet? Min smärta är för mig en vällust, ty jag led, såsom min gudom