Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 1

PIETISTERNE.) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU. VILL. RÅDPLÄGNINGEN. Dagen förflöt under de vanliga sysselsättvingarna; aftonen församlade sig åter det lilla whistpartiet, men Gabriella väntade förgäfves pasto: Krumm, som, emot all vana, icke synts till på tre dagar. Men livad som mest förvånade henne var, att den andlige hade låtit anmäla sig och likväl icke infunnit sig. På samma sätt gick det följande dagen, hvilken Gbriella tillbragte under den beständiga fruktan, alt hennes far kunde å nyo börja tala om det förhatliga ämnet, innan hon hunvit öfverlägga derom med sin vän. Skulle väl Krumm vara sjuk, skulle någon olyeka hafva träffat honom? För att häfva alla dessa tvifvelsmål, beslöt den unga grefvinnan sjelf uppsöka den andlige, hvartill hon fann det bästa tillfälle vid utdelandet af några gåfvor. Morgonen derpå for Gabriella till byn, uträtiade der sina ärender och skyndade sedan til den lilla staden. Pastorsbostället, som Krumm innehade, var den enda ännu beboeliga delen a ett kloster, som redan för flera år tillbaka blifvit sekulariseradt och användes dels för kyrkoherdens räkning del: till magasin. Dess dystra utseende med de mårga, smala och höga fönstren och de gamla gråa muraraa utgiorde en så mycket skarpare kontrast mot dess omgilfning, som denna, hvilken uppkommit i nyare tider, bar stämpeln af treflighet och behag. Hu. ) Se Aitonbladet Nr 62; 63 och 64,