Aftonbladet – 21 mars 1842, sida 1

sets inre motsvarade fullkomligt det intryck som det yttre åstadkom; och om rummen i sig sjelfva voro mörka, så hade boningsmannen, som det tycktes, med flit sjelf bidragit att ytterligare gifva dem allt anseende af ett fängelse. De få möblerna voro af trä, groft arbetade och inger den minsta prydnad visade sig för den sökande blicken. ig Frökens vagn höll utanför porten. Hon steg ur och drog på klocksträngen, i det hon tillsade kuskena att vänta benne på närmaste värdshus. Eiter nigra ögonblick öppnades porten, cc en gammal qvinna, hvars gula och skryzkliga anlete var en trogen bild af det hus hon bebodde, mölte henne med orden: Lofvad vare Jesus Christusl Den gamla, torra gumman bar en mörk klädning, och under den svarta hufvudbonaden fram tiitede några gråa hirtestar; de små ögonen iinkade spejande och skygga fram ur sina gropar, mena sökte jorden, så snart de mötte en annavs. Eler en djup nigning fortfor portvakterskan med en näston: Hvad söker verldens dotier i armodets och fridens hus? Jag önskade t.la med pastor Krummy, svarade Gabriella och mönstrade tvek-amt den hemska gestalten. . Var då så god och stig in i denna kammare. Herrens helige har omgjordat sig med ack och ve, men han ler åt bedröfvelsen cch gäckar den glödande uddesx Härvid öppeade hon en dörr och Gabriel inträdde i ett af dessa rum, som fordom troligen tjenat till klostereell.