Aftonbladet – 18 mars 1842, sida 3

I bärledts deraf, att såväl de ordinarie medarbe altare som insändarne i Biet endast tyckas täfl ilom att öfverhvälfva sin publik med en sida ilmassa af falska uppgifter, lösryckta och förvräng elda citationer, okunnighet, oförnuft och arghe elemot hela den nyare tidsriktningen till ljus oct ; I frihet, att deras framställningar måste inför hvai Jjoch en, som icke redan oförbätterligt tillhör ,kotteriet sjelf, och som har det minsta reda på I fakta, grundsatser och ställningen här i Jandet, innebära sitt eget motgift. Nästan framför alll I det öfriga och i bredd med Bets långa och faMmösa hufvudoch statsaktion mot den religiösa forskningens frihet i anledning af Strauss-milet, Jutmärka sig dock på de sista veckorna tvenne Iserier af artiklar, den ena redan bestående af Itolf eller fjorton serskilda, som ingenting hinIdrar att ökas med ännu lika minga öfver Hr I Rickerts i Aftonbladet införda artiklar; och den Jandra med titel: Om de arbetande klassernas ställning i länder med fri iagstiftming., Hufvudliatrycket af den förra bland dessa artikelserier är att man tycker sig se författere stå och grina oeh räcka ut tungan åt Hr Richert, och hvad Iden sednare beträffar, så förråder den ett så tofJtalt vilsetag om hvad som utgör orsaken tli arbetarnes i England närvarande betryck, att man skulle tro det alltsammans vore hoprördt i någon kökskammare. För att visa det dessa påståenden icke äro torama beskyllningsr skole vi en annan dag sysselsätta oss litet närmare med dessa artiklar, sedan de väl bunnit afslutas, hvilket ännu ej tyckes hafva skett. — Samma Svenska Bi meddelar i dag en sorts recension af femte brefvet, angående ställningar och förhållanden. De af allmänheten, som läst detta femte bref, kunna intyga, att förf. der, Mindre än i något af de föregående, tillåtit sig utflykter från konstaterade fakta inpå gissningarnas eller de obestämda hörsagorsas område, hvarföre vi också anse detta för kanske det bästa, som bittilis utkommit af hans hand. Men kanske är det också just denna omständighet, som stegrat iliskan mot honom på det andra hållet till en ursivnighet, hvilken är af en i sanning kocvsk effekt. Några utdrag må anföras såsom. prof på Bios politiska recensionsstil: D2t klagas öfver att våra hökten och korroktionsinrättningar törfela sitt syftemål och icke korrigera de af lagens näpst dit förflyttade subiekter, utan att desse, derifrån utsläppte, snirare ofteråt visa sig än mer förhärdade och försämrade. Det nya alstret af Statsfångens lösa och lediga verksamhet bevittnar, att denna anmärkning äfven gäller om våra statsfångelser, — i förbigående sagdt, skall man, såsom vi af Förf. fått veia, äfven i Sverge hafva sådana! förnämare fängelseinrättningar. Likasom de flest, bvilka utkomma från de vanliga fängelserna och korrektionshusen, snart åter tillgripa enahanda födkror, som Git inörde dem, så har äfven Statsfången, på fri fot kommen, ej dröjt att återtaga sin förra rörelsen — — om mo OS OL Men iden pikanta saucen, hvarmed han titlreder och uppstufvar dessa: ämnen, ligger hans öfverlägsenhet; och nekas kan: ej, att han genom denna ragouseringskonst nått en böjd och ådagalagt ett mästerskep i den politiska skandalen, i jemförelse hvarmed Aftonbladet och alla da, som under Aftonbladismens bana beträdt samma bana, blott äro fuskare. Eller för att välja en annan bild: Förf. gör anspråk på att, åtminstone i en del af sina arbeten, hafva målat historiska taflor. Hväd tec: ning och komposition beträffar ärd likväl dessa taflor utan allt värde; sanning i figzrerna står i dem lika litet att upptäcka, som någön flågt af konstnärsgenius i anordningen och grupperingen af personer och händelser: ett omdöme, som endast partiandan kan jäfva, skildringarne må för öfrigt angå den förflutna eller närvarande tiden. Men i ko lorit, förgglans, clairobscur och alla de optiska bländverk och illusioner, som på en gång reta, sysselsätta och förvilla ögat, samt förmå den ovane åskådaren att åtminstone för en tid glömma teckningens och kompositionens högre och strängare fordringar, deri röja åtskilliga bland dessa skildringar obestridgt en stor falang, ehuru också ingenting mer än talang. (Det är väl ändå just icke så litet!) — — SS ee LHuru oskyldig, om ew sådant uttryck må nyttjas, är ej skandalen — det fält, som Förf. uteslutande odlar — uti hans första skildringar af närvarande och frånvarande, i jemförelse med den onatur, de brott, styggelser och skäzdligheter af alla slag, som han hopat och con amore kolorerat i sednare delarne af de s.k. tidsbilderrax, under hvilkas målning Föf:s egen fantssi tyckes efter hand hafva antagit samma färg, som den persons, hvilken just för sin svarti fårgs skull synes icke oegentligt vald för att antyda bildernas karakter, på samma gång den tjenar att gifva ett kollektivt namn och ett slags sammanhäftning åt de inkoherenta framställningarna. Ena såden Morianprodukt är ock det nu utkomna femte brefvet öfver ställningar och förhållanden. Det gör hvarken till innehåll eller maner något undantag från den genere!a karakteren af För:s skrifter., Det roligaste är, att birecensenten icke anför ett enda bevis derpå, att Förf. i det nu ifrågavarande brefvet gjort rågra osanna uppgifter, utan i det stället citerat ett omdöme om hans Morian ur Allehanda, och en strof som förekom i en punkt af en längre artikel, den Aftonbladet aftryckte ur tidningen Allvar och Skämt. Det bade varit obehörigt och sett partiskt ut af oss, att utesluta denna punkt; men då Biet vill lägga vigt på att detta omdöme är taget ur Aftonbladet, hvarföre nämner det icke äfven om resten af samma artikel, som på sin tid väckte så mycket uppseende och var ingenting mindre än gynnande för Biets parti? RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I går förevar i polisen en fråga om uttagDing 2f en korrektionist, hvilken kan förtjena nämnas till öfvervägande deraf, i hvad mån å ena sidan vården om allmänna säkerheten och å den andra en fånges rätt att återfå sin frihet efter utståndet straff, må stå tillsammans. — År 4835 den 43 Januari inställdes för polisen en person, C. G. M., som för m.-—— sw TA rr