och en i Norge, och flera vigtiga, ännu oafgjorda organisationsfrågor och författningar, som yrkats af Ständerna, derigenom ännu längre komma att ligga i dvala. Om den ifrågavarande oriktigheten i afseende på ordförandeskapet underrätiades allmänheten genom Aftonbladet redan tanan Freja yttrat nåsot derom. Detta oaktadt fattade hon med begärughet i detta tillfälle, att framställa icke blott Aftonbladets artikel, utan äfven Dagl. Al!ehandas instämmande i hufvudsaken, men med rättelse i afseende på den serskilda puxkten, först såsom en alltför stark puff för framtiden, såsom det besynnerligt nog ofta händer i Freja, när det är frågan om något som misshagar kamarillan, och sedermera såsom ett trypande för fram tiden, en aristokralisk hängifvenhet för nuvarande usla ministern ett knäfallande af det f.d. liberala Aftombladetn, ett tiggande af landets framtida kraft och lycka ur en furstlig handn, en örsäkran att denna lycka blott kunde skänkas af en furstlig hand, att iet värdigaste redskap dertill vore den närvarande kamarillan undergifna ministeren m. m. Det mirkligaste var imedlertid, att Freja sjelf såsom en motsatts härtill uppställde den satsen, alt det vore bäst låta sakerna gå såsom de gå och så länge de kunde, och att som de ej kunna gå länge på det viset, så vore det ej svårt att skrifva receptet mot monarkismen — 0. s. vV. Allt detta är mycket lärorikt, när man lägger tillhopa det ena med det andra. Det förstås, ait ett litet prat om kamarillan alltid måste följa med, och kan ingalunda undvarasz i Freja heller, så vida hon skall hålla färgen; men huru står det till i frågan om sak? Härser man, att Freja ingenting har emot att dlan kamarillan undergilfna ministeren, fortfar, bara den vill förblifva i sin närvarande belägenhet till allenastyrandet, utan hon vill tvärtom, att sakerna skola få gå så, som de gå, och så länge de kurna, samt har till och med förklarat detta för pbäst, ehuru visserligen med tillägg, att det ej kan gå länge; och det som bragt henne i barnesk är således egentligen den tankan, att thronföljaren möjligen kunde få något inflytande på sakernas gång, samt den framkastade tankan att Konungen då skulle kunna sorgfritt dröja i Norrige och egna sig åt dess styrelse odelad, hvarvid naturligtvis excellensen Brahe icke heller kunde undgå att uppehålla sig der. Känner man nu kamarillans ungefärliga ställning och önskningar vis å vis denna punkt, och vidare tar i betraktande den häftighet, hvarmed Freja alltid rusar ut så snart det är fråga om framtiden, samt slutligen, att ingenting kan för det reaktionära partiet vara välkomnare, än att få fram någon organ af pressen att i toma Jjud yrka på sådana der receplern, som endast kunna tjena till att uppskrämma; besinnar man vidare det högst egna deri, att Freja-redaktören, under allt siit hojtande i allmänna ordalag emot adel, välborenhet och aristokratiska tendenser, just varit den, som argast angripit KonstitutionsUtskottets anrtiaristokratiska representations -förslag, och sökt utskälla det för norskhets-ifver, men deremot sjelf förordat ett annat, sont går ut på stånds-val och ett aristokratiskt öfverhus med adeloch biskopar uti, såsom ,det lämpligaste, af alla dem, som varit i fråga, samt innefattande en upphöjd åsigt af ämnet,, och att Freja således i sjelfva verket sökt att perpetuera eller upplifva just det adelsoch prelat-välde, mot hvilket hon i ord synes brumma, så blir hennes beteende i allt detta ganska upplysande, och det blir litet kinkigt att komma ifrån den saken, om också Frejas hufvud-redaktör upphäfver dubbelt så gälla rop, som hittills, om Välborne Hr Hjertan. Det blir åtminstone, om Freja skall kunna emancipera sig, alldeles nödvändigt, att den ovälberne Freja-redaktören bestämdt förklarar, hvilkendera af sina förut yttrade meningar han för ögonblicket tillhör, antingen den, att en representations-förändring här är noverkställbar, förrän familjen och kommuner och arbetet och industrien först blifvit om-organiserade,; eller alt om behofvet af en representations-förändring fiones snart blott en röst, och att respittiden af ett eller par lustra bör förkortas,; eller att, i likhet med hvad Norrmännen hafva, det vore väl om det absoluta veto afskaffades; eller att öfverhus med adel och biskopar bör inrättas. Detta utlåtande blir så mycket nödvändigare, sedan han uttryckligen förklarat, att han ej ämnar understödja det hvilande representations-förslaget. Vi torde en annan dag få tillfälle, att uti en fortsättning af vår utförligare revy ännu litet närmare visa, hvad det egentligen är, som å stadkommer de der paroxysmerna i Freja, när det blir fråga om framtiden. För attimedlertid äfven nu hålla allmänhetens uppmärksamhet fästad på Frejas conduite af fortfarande pöbelaktighet i sittet att upptaga andras ord, begagne vi det säkraste medlet, att ännu en gång aftrycka ur Aftonbladet för den 414 Februari det stycke, som innehåller den egentliga förklaringen af vår me