MMM MMMM om naturens studium, anmärkte fru Zächler, att hennes vän nyligen för detta ändamål med god framgång besökt ett dårbus. På Oskars begäran framställlde Rosa några scener ur dessa olyckligas lif. Uppfattningen af vansinnet i dess olika nyanser var så frappant och sann, att baronen faltades af en kall rysning, sprang upp, tog den unga skådespelerskans hand och ropade: Vid Gud! Ni har verklig kallelse till er konst; detta studium af naturen bevisar det mer än gundra öfverlästa roler., En gladare sysselsättning utplånade de sorgliga ideer dessa bilder väckt. Man öfvergick till mus:ken. Fru Zächler föredrog några komiska Iokal-sånger och Rosa förtjuste med ett par vackra arier. Så hade det redan blifvit nära midnatt utan att man märkt tidens flygt. Man måste skiljas, men man hade befunnit sig så väl af hvarandras sällskap, att man lofvade åter mötas följande dagen efter repetitionen. Oskar gick hem, och tillstod under vägen för sig sjelf, att denna dag var en af de angenämaste i hans lefnad. Vv. AFSKEDET. Följande dagen inbröt med den för Oskar obehagliga påminnelsen: att det var den sista han lick tillbringa tillsammans med sina nya bekanta hvilka blifvit honom så kära. Han hade lofvat sin far, alt inträffa den 12 December På slottet Sturmau, grefve von der Rodes landtgods, och som denna dag äfven der blifvit annonserad för len blifva gens Omst, så kunde Oskar, avilken k den gazle grefvens egenheter, icke längre uppskjuta sin afresa.