BOEHANDELS-BULLETIN. Runa. En skrift för fäderneslandets fornvänner, utgifven af Richard Dybeck. Ett ganska intressant arbete, och i mer än ett afseende förtjent af uppmuntran! Hr D. synes; vara en man med både rit och förmåga. I Sverges skogar och på dess ängder, — säger han, — äro minnesmärken till, hvilka ännu icke kommit under forskarens öga; gå sägaer, ljuda sånger, — ord och toner ur en djup forntid, de der hittills funnit genljud erdast i vilda bergen eller i ensliga bergvandrares bröst. Och der äro minnen af dessa slag, hvilkas tillvaro gamla efterrättelser gilva vid handen, men om hvilka i öfrigt saknas kännedom. Hr D. har velat genom antecknandet och kommenterandet af dylika minnen och traditioner i sin mån bidraga till kännedomen af vår Svenska fornålder, och det för1a häftet af hans skrift, hvilket här ligger framför oss, lofvar verkligen rätt vackra resultater af hans antiqvariska undersökningar och samlingar. Våra ålderdomsforskare hafva i allmänhet i alla tider haft det lilla felet, bredvid sina mer eller mindre utmärkta förtjenster i öfrigt, att i sina arbeten icke kunna göra sjelfva framställningssättet underhållande för en större allmänbet, och det har nästan blifvit ett ordspråk att deras skriftställeri är lika torrt som de gamla beneller lerkrukor, de uppgräfva ur högarne. Hr Dybeck står i detta afseende långt framom de fleste af sina föregångare. Han har ingen fanatiskt uteslutande passion för att peta i jorden efter flintskifvor och förrostade mynt, utan eger sinne äfven för den herrliga naturen, som grönskar öfver ättekullarne, han älskar icke mindre än bautastenen sjelf den doftande vildblomman, som myser vid dess fot, och icke mindre de lefvande ljud, hvilka sjunga ur dalarna, än runornas dunkla språk, som talar ur ormringeln på den halfförvittrade hällen; och hans egentliga antiqvariska uppgilter och undersökningar äro derför uppblandade med en mängd naturmålninsar, samt episoder ur folksägnernas och folkvisans gebit, hvarigenom det hela erhållit en viss romantiserad karakter, Det närvarande häftet börjar med åtskilliga antiqvariska promenader i Westmanland; författaren synes här vara bevandrad snart sagdt i hvar buske och vrå, och han jedsagar oss från den ena stensättningen och ättekullen till den andra, derunder han berättar oss de mest fantastiska traditioner och äfventyr; han förer oss upp till det så kallade Stålberget, der man jemte lemning:r efter en gammal borg finner en den herrligaste öfverblick af hela den geromvandrade trakten; ett nordiskt landskap! Odensvi-dalen med sina lummiga flockar al alar; en mörk tallskog, som här och der gilver sig utför de gräsgröna branterna; den sorlande ån, bergen i söder och vågorna i fjerran! han låter oss göra ett besök vid den märkvärdiga Kämpamuren i Stulstaskogen, om hvilken han har flera sagor att förtälja, samt slutligen äfven vid det ännu underbarare Korslöteborg,) lemningar efter ofantliga murar till en omkrets af öfver femhundra alnar, högst uppe på en sandås. En lithografierad vy af stället, hvilket dessutom, betraktadt blott som nordiskt landskap, är af den intressantaste karakter, medföljer beskrifningen. Härefter meddelar Hr D. ett gammalt officiellt dokument från 1684 rörande fornlemningar i Medelpad, och hvilket äfven för topografien synes vara af vigt. Utgifvaren har härtill bifogat en mängd ganska upplysande noter. Vidare förekommer utförliga beskrifningar öfver några minnesmärken på Sela-ön i Mälaren och i Södermanlands Rekarne-bygd; hvarmed äfvenledes åtföljer en plansch, föreställande de så kallade Stafstenarna vid Husby. Till det bästa i häftet hörer fem, scex förut outgifna folkvisor med tillhörande herrliga melodier, till hvilka Hr