gängse ryktena för öfverdrifna. Men jag vet re dan på förhand .... Man bör icke försvärja någonting, afbrö Rosa och hotade leende med fingret. Men der engelens namn kan man väl då få veta? Gabriella, dotter af den gamle grefve von dei Rode. Hon bor med sin far i Wärtemberg. Er god ande ingaf mig att taga en omväg genon Mänchen, för att vinna tid, och sålunda förd mig min lyckliga stjerna genom denna stad och till er. Jag är mycket tacksam mot den ande som ingaf er denna ide,, sade Rosa glädtigt och villc fortsätta ämnet, då samtalet afbröts genom er fjerde persons inträde. Det var ett fruntimmer. hvars hållning tillkännagaf ett längre umgänge bland de högre stånden, Qvickhet och lifligbet blixtrade ur hennes ögon, och ehuru hon icke mer var ung, kunde hennes regelbundna anletsdrag ännu kallas vackra. Rosa presenterade för baronen sin granne och väninna, den såsom skådespelerska allmänt aktade fru Zächler. Man satte sig kring bordet, theet ångade och en munter konversation uppstod i den lilla kretsen. Man kom att tala om den dramatiska konsters koryfeer, konstsinne och artistvärde och Oskar försvarade den satsen: att man måste medgifva konstnärer i allmänhet, och serdeles Thalias adepter, något större frihet, än man vill tillerkänna andra menniskor. De höra uppfatta och studera naturen i alla hennes riktningar; ingen karakter, intet förhållande få bli dem främmande, och huru kunna de vinna denna mångsidighet annorlunda, än derigenom, att de sjelfva ingripa i lifvet? Under det man talade