Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 3

Det är nu återigen sådana der skrufvadi jideer, som endast skola bidraga till att göra di; olycklig, sade tanten. Samtalet föll nu på andra ämnen, och unde det Oscar öfvergick på tantens sida, och ansi; en förståndig sjelfbeherrskning nödvändig fö fortkomsten i verlden, försvarade Rosa, med ung domlig enthusiasm för det sanna och rätta, e! ovilkorlig ömsesidig öppenhet. Hennes kind fär gades af en ädel värma; hennes ord,inaturligs och flytande från hjertat, förtjuste den uppmärk samme åhöraren. Allt hvad hon sade var san ning, men den sorgliga erfarenheten hade ännt icke undervisat henne, att i det praktiska lifve är sanning ofta en förbjuden frukt, som dei stundom är farligt att framställa. Oskar hade en lång stund tegat; i hans inre hade en märkbar förändring föregått. Han betraktade med: förvåning den älskvärda flickan. med en ovanlig naturlighet förenade hon i alla sina rörelser ett fint sätt att vara. Hennes neglig var lika så smakfull och enkel, som hela hennes väsende antydda en sträng sedlighet. Hennes hjerta uttalade sig lika öppet som ädelt och hela hennes väsen bar denna stämpel af en ren själ, som äfven ett oöfvadt öga lätt förmår urskilja från det koketta pruderiet, hvilket, unde sin kyska yta, ofta döljer det orenaste inre. Min fröken, sade baronen i det han steg upp, jag är förtjust öfver att i er finna ett väsen, som, midt i en förderfvad omgifning, står rent och upphöjdt. Bibehåll åt er denna lycka och för att hela de sår, som en hård verklighei tillfogat er, äger ni ju en tillflykt i den gudomliga konsten. Tiden är alltför kort att fullstän.digt afhandia detta ämne; dessutom har jag kommit på en stund, då jag, som jag lätt finner måste falla er besvärlig; men vågar jag väl hoppas, att ni unnar mig ett tillfälle, att ännu oftare beundra er i ert husliga förhållande?