Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 1

PIETISTERNE.) ROMAN UR NUTIDENS LIF, AF HERIBERT RAU. I. SPEKTAKLET. En Novemberafton år 4839 stannade en elesant resvago vid värdshuset Strutsen, i em af ödra Tssklands provinsstäder. Värd och kypare kyndade emot den nykomne, som med ett lätt ) Jakob: Spener, född 4635 och år 1666 kyrkoherde i Frankfurt am Main, stiftade der ett sällskap, hvars afsigt var, att genom enskild andakt bidraga till inbördes uppbyzgelse, och hvars sammankomster kallades Collegia pietatis. Ledamöterne fingo deraf namnet Pitister. Då Spener år 1682 flyttades till öfverhofpredikants-embetet i Dresden, fick sällskapet, hvaraf filial-afdelningar imedlertid spridt sig till Hamburg, Danzig, Magdeburg, m. fl. städer, ett annat öfverhufvud. Namnet förblef detsamma, men saken förändrade sig. Speners anda ärfdes nemligen icke af hans eterträdare. 1 den förra anspråkslöshetens ställe trädde en viss stolthet, emedan man trodde sig vara bättre än andra; svärmande idter uppkomino och emottogos med begärlighet, och man antos slutligen den grundsats, att man borde mer tala sill hjertat än förståndet samt försummade, för dessa enskilda gudstjenster, den allmänna. Ånnusämre var den erfarenhet man gjorde, att dessa religionsöfningar hes, 2e flesta blefvo en tom vana, ja, en täck ma 9 bakom hvilken ett föga kristligt sinne gömde sig! Ogräset, en gång utsådt, spridde sig snart i den fruktbara jordmånen; tvister och söndringar uteblefvo ej heller, och regeringa ;rne sågo sig slutligen nödgade att förbjuda Coll1 pictatis. för att derigenom göra ett slut på ofoget. Förbudet qväfde likväl icke sekten; hvars sammankomster i hemlighet fortsaltes,och nu först fingo alla passioner ett fritt spelrum derinom. Genom dessa pietismens förville!ser. förlorades naturligtvis den aktning, den dittills åtnjutit, och som den sedermera aldrig kunnat återförvärfya. Piotister har sedan blifvit ett spenamn.