Aftonbladet – 16 mars 1842, sida 1

att hon egnat sig åt teatern, dels af kärlek för zonsten, dels för att undgå den hårda behanding, som hon måste lida af sin farbror, en rå och ohyfsad menniska. Ah, det är förträffligt! Det kan bli ett dråpligt äfventyr; det är en mild. själ. Kanhände .. här stannade han; en i det han tog sin kappa och hatt, hoppade hans tankar, likt ystra hästar, sporrade af en slödande och yppig fantasi, öfver förnuftets råmärken. Först då han var vid dörren föll det honom in, att han väl icke nu kunde göra en visit hos flickan, emedan. hon förmodligen nu vore på teatern och sysselsatt med sin toilett. Betta dröjsmål var förtretligt: men som det oj kunde bjelpas, besiöt han att gå på spektaslet, mera i det hopp att kunna komma upp på sjelfva teatern, än att se på representationen; ty han kunde ieke uian en viss ängsjan tänka på det svåra problem, som den unga skådespelerskan företagit sig aut lösa. I djupet af sitt bjeria hoppades ban att finna Rosa ganska obetydlig, stadd i torftiga omständigbeter, med ett ord, i denna belägenhet, som gifver en frikostig och artig, ung man tillfälle att vinna anspråk på en flickas erkänsla. Man ser, att den stora verlden i vår baron icke funnit en ovärdig elev. Han inträdde i logen; redan det yttre af spektakelhuset hade angenämt öfverraskat honom, ;ch dess emakfulla och trefliga inredning ökade ännu mer denna öfverraskning. En kedja af välklädda fruntimmer omsgaf honom; allas ögon, nåde de väpnade och de obeväpnade, vändes mot honom; ty en främmande i så elegant drägt, med glacgbandskar och sittande på första raden, var en vigtig tilldragelse i en provinsstad. Mån utade sig emot hvarandra, frågade och hviskade: aHvem kan det vara? och lade sina bufvuden tillsammans för att rådpliga. På parterren ;rupperåde sig till och med herrarne och skådade nyfikne upp åt logen. Oskar såg ingenting