Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 3

TEATER. Fru Gelhaars recett i går på stora theatern, skänkte publiken en angenäm afton. Utom 2:ne sköna uvertyrer och ett soloparti af Hr Aug. Bervald, en rondobrillant af hans egen komposision, utförd med hans vanliga kraft och precition, gafs en scen ur den Stumma af herrar Strandberg och Dannström. Hr Strandberg var här ganska lycklig; hans ungdomligt kraftiga gestalt tog sig väl ut i fiskarkostymen och det var lif och själ i hans spel. Hr Dannström förtjenar icke mindre erkännande i sistnämnda afseenden, men särdeles äger han en talang att maskera sig — välförståendes utan mask — ända till oigenkänpnlighet: det var verkligen fiskaren eller don Basile, icke Dannström man tyckte sig se. Uti Barberaren i Sevilla mottogs recettagerskan med stormande applådissemanger, och gjorde äfven i allmänhet fallt skäl derför; serdeles var förra hälften af arian ur La Cenerentola hennes glanspunkt, Hennes röst var der bjert, frisk och fyllig, nästan mer än vi hört den på länge. En liten, helt liten anmärkning angår löpningarne i slutet, der fru G. nästan för mycket anlitade sin ovanliga lätthet för fina broderier. Hr Belletti var också i denna opera riktigt i sitt esse och vid ett briljant lynne, kanske till och med en liten smula för mycket odygdig och lössläppt, men otvifvelaktigt mycket rolig och intressant. Så hafva vi ej förut sett Figaro spelas. Hr Gänther-Almaviva och Hr F. Kinmanson-Bartholo skämde heller ingalunda bort stycket. Isynnerhet romansen utanför Rosinas fönster sjöngs af Hr Gäather med detta uttryck af känsla, som för öfrigt är det utmärkande i hela hans föredrag. Fru Gelhaar och Hr Belletti inropades efter spektaklets slut och den sednare måste gifva ett da capo af sin aria i första akten. Denna glädtiga opera skall i sin närvarande uppsättning säkert gifva flere goda bus, i anseende till den sprittande qvickhet och skalkaktighet, som genomgår musiken likasom texten i hela stycket. Ett par anmärkningar kunne vi i förbigående ej underlåta; den ena vid det mindre naturliga deraf, att Rosina hemma i sitt rum, och utan att ämna sig ut, är klädd lika grannt som till en bal parg, och den andra vid det nära nog oskickligt långa uppehållet emellan akterna, fastän ingen dekorationsförändring egde rum mellan den andra, tredje och fjerde. Derigenom kom ock spektaklet att cj slutas förr än kl. nära 44. Men Direktionen vet väl hvad publiken tål.