Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 3

Hr kapiten Oxehufvuds företag att, enligt tillkännagifna planen, etablera ett seglande institut för sjömannabildning, på en gång både praktisk och theoretisk, har nu tystnat, sedan resultatet så plötsligen felslagit. Några anmärkningar härvid torde af flere skäl icke vara utur sitt ställe. Det finnes en skrifven plan till praktisk öfningsanstalt för marinen, beriknad att bekosta sig sjelf genom handelsresor; det är nära gifvet, att Hr Oxehufvud varit i tillfälle att taga del af detta förslag, som, oaktadt fel och ofullkoml.gheter, dock angifver grundiden att lära yrket på sjelfva elementet; men om också iden skulle vara Hr O:s egen, så har han dock icke dragit i betänkande att lofva hvad hans anstalter icke kunde uppfylla, bvilket äfven varit fallet i fall idgen vore lånad. Kadett-expeditioner med kronofartyg, prentiee engagementer med bandelsfartyg, äro vanliga öfningsanstalter, men ingen har, mig vetterligen annonserat ett sådant se;lande institut, som ifrågavarande, förr än Hr O., förmodligen derföre, att andra funnit dertill fordras så ovanliga anstalter, som svårligen kunna tillvägabringas och finna utrymme på ett icke stort handelsfartyg. Det var likväl lätt att finna, att till elementarbildaing, betraktad såsom det ena bestämda hufvudföremålet, borde något när hvarje elev hafva sin egen, om ock aldrig så inskränkt, Jjus pats under tak till dis Pp sition, för att kunna Jäsa, skrifva, rita, hvartill kammer lärarnes rum, och detta fordrar en inrättning under däck med fönster, som borttager alltför mycket af lastrummet, eller ock om nan ville arrangera på däck under suntält, så vore sådant endast tjenligt under segling under vissa passadvindar, ieke uti våra nordliga farvatten. På briggen Oscar var sådan inrättning icke hufvudsak t. o. m. icke plats för kistorna. G-mla kronofariyg, utdömde för krigstjenst, fastän ännu duglige till varutransport, dubbeit el!er flere gånger så stora som briggen Oscar, såsom korvetter, fregatter, linieskepp, med fön; ester i portarne, vore passande och kunde in-) rättas, med 2, af lastrummet i behåll, för det ändamålet. De här antydande defekter uti Hr O:s anstalter skulle likväl troligen med fördragsamhet blifvit betraktade, om öfriga saker varit såsom de lätteligen kunnat och ovilkorligen bordt vara besörjda. Hr O. tillkännagifver afseglingen att ske i början af sommeren och var med fartyget hitkommen tidigt nog för ändamålet; tackling, utstyring och lastning, allt hade kunnat vara färdigt till afresa på en månad, och mången eley torde hafva beslutat sig för saken just för denna lofvande apparans, i tanka att hinna blifva sjövan innan den svårare årstiden inträdde; missräkningen härutinnan blef ej mindre än att afseglingen skedde i slutet af Oktober och de svårare nordliga farvattnen skulle således passeras under den missgynnande årstiden, och, om envis vestlig vind inträffade, under dan värsta. Då man icke är i tillfälle att se sjöförklaringen, torde man, till stöd för sitt räsonnemang, i stället få åberopa ar!iklar i Aftonbladet, sednast den uti Nr 38 i år. Omständigheter, som af Hr O. möjligen kunde anföras till ursäkt, äro troligen af sådan beskaffenhet, som skulle hindrat andra mera nogräknade, att i förhand gifva stora löften för fara att mankera sina utfästelser. Det torde ej vara alltför strängt bedömdt,att Hr O. förrådde obestämda vidsträckta afsigter, ellor ock någon omognad i yrket, dä ban i vädret öfverlastade ett handelsfartyg med en öfverportionerad teckling, hvilket genast här anmärktes. Hvarje god sjöman vet, att i blåst är en måttlig tackling stor nog och i stiltie tjenar den öfveratora till intet. Det är örlogsmän, och öfverhufvud alla sådana seglare, som hafva för ändamål att kunna jaga och retirera med största hastighet, som derföre böra genom ytterligt stor tackling kunna sprida största möj!iga segelarea, för att kunna prässa fartyget till det yttersta, t. o. m. vågad grad; men en vanlig seglare har ej ytterligheter till ögnamärke. Dessutom hade nu Hr O. 27 ynglingar under faders vård, och var således trygghet och lugn ombord hans första behof och skyldighet att bereda, väl vetande, att ju större tyngder i vädret, ju svårare fartygets sjöarbete och påkänning på både skråf och tackling, samt förökad ansträngning både med seglens skötsel och det nya, sig immerfort sträckande, stående tågverkets bibehållande fortfarande i sjövärdigt skick. Såsom en påföljd afen, för handelsfartyg öfverproportionerad tackling, fordrades desto ovilkorligare att förhyra motsvarande besättningsstyrka af sjöfo!k. men antalet af endast sju förhyrda matroser (man skrifver till sjöfolks uppmuntran och handlar tvertom) ger tillkänna, att den arbetande sjömanspersonalen var alltför mycket inskränkt och underlägset sanlig måttstock tilltagen; herr O. synes således hafva påräknat, att eleverna genast skulle bestrida och motsvara duglig sjömansarbetstjenst, ehuru de till en början, i elakt väder, ej annat kunde än vara mera till hinder, än till gagn, uti då förekommande arbeten, hvilka, i fall någon undervisning skulle ega rum, förökades, i och för elevernas skull, för den vida underlägsna sjöfolkspersonalen; det är likväl skillnad uti att för undervisning deltaga i allt arbete, än att motsvara ett kall, till hvilket man ännu är alldeles oskicklig; häraf skulle följa em ofullständig och dålig behandling af både segel och tågvirke, nästan äfven i fall de 4 styrmännen, jemte förmodligen lärarekallet, iklädde sig eller underhjelpte matrostjensten. Då nu defekten i arbetskraft icke härledde sig ifrån liden afgång under fortfarande resa, då nödfallspligten till yttersta ansträngning inträder, utan ifrån ett beräknadt gnideri, som beredde en obehörig sjelfuppoffring å delydandes sida, så kunde troligtvis, i sådant förhållande förefinnas grund till vanvårdad manöver och hafveriet sålunda vara förberedt, och i fortsättning uppehållet och öfverdrifna omkostnader i Lissabon, samt företagets misslyckande steg för steg. och rederiet, samt, för institutet, kaptenen, fingo dock förmodligen så dryga andelar i hela kostnaden, att de möjligtvis kunde föranleda bodmeri och fartyget: försäljande som resurs, och vore, i det fallet, försäljningen, ehuru förberedd af obehörig besparingsberäkning, ett nödtvunrget kontraktsbrott, i det fallet mindre lastvärdt, än om försäljningen skedt a: Om assuradörerne ock ersatte l! hafveriet, så skedde det efter dispacheurs fördelning, egenmäktig vinningslystnad.