Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 1

drag; hon var biekx, med grågul hy och ur hences ögon lyste en vild och irrande eld. Hon hade på förmiddsgen predikat 4 !, timme och denna varade omkring lika tid; hon ansträngde sin röst och yvisade en ytterlig ifver i allt beteende och häftighet i sina åtbörder. På 5 minuter torde Hela innedållet kunna återges; ett sådant idisslande af samma sker och tröttsamt åter upprepande af intetsägan:e fraser förekom, När hon tyckte sig sakna inspiration, som ofta nog var händelsen, läste hon stafvande och hackande en vers ur bibeln, den hån höll i hand; såsom: vbedjer och j skolen få, söker och j skolen finna, klapper och eder skall varda upplåtet, hören, käre själar, hvad Herren säger! Herrea sjelf är här och vill förklara för eder fast djeyulen smyger midt ibland eder, jag ser bonom nog och han vill förtåga hvad jag skall säga; men Herren salar genom min mun och hören, käre själar, hur Herren förklerar: Bedjen och jskolen-få ete. Sli inte döförat tel Gören bätringa, ti te bätringa! adnans fån ni sura dagsverken i helfvetet,, — allt detta uader 10—920-faldigt repeterande; Hon förbannade så mycket Hon orkade alla som ej ville tro på henne. Vid kärafraser nego gummorna och pusta de och församlingen var gripen af en djup, förkrossande andakt. Vid slutet lästes Fader vår och Välsignelsen i 2:dra person pluralis, hvarunder hela massan i snön låg på knä. Sist uppstämdes psa!men: Min kläder klädas af.n Ändtligen fick jag sålunda tillfälle att tränga mig vill henne inuti den trånga stugan; efter en stunds samtal fann jag bekräftad min första tanke, att bol ver totalt vansinnig. Hennes föreställningar och förstånd vöro fångslade af en enda fix id; bon var i hög grad exalterad. Några krampsymptomer hade vid sjukdomens början ej visat sig, endast någon tyngd och oro i bröstet; andats tungt och tätt. Hon hade i flere år haft svag helsa, lidit, som det mig syntes, af gastrodymie, haft klen kristendomskun: skap och med svårighet blifvit admitterad till Herrans Nattvard; på sednare tiden hade hon flitigt besökt en prest, Nylander, i Näseby. hvilken upp: gafs hafva med läsåreöfverdrift förvirrat hennes för stind. Jag reqvirerade hennes snara införande till lasarettet, der tillfälle blir för mig att närmare observera henne,