Aftonbladet – 15 mars 1842, sida 1

Jag har nu slutat relatera om min resa och hoppas Kongl. kollegium benäget ursäktar mina utflyk ter i denna redogörelse. Jag anhåller att få vidfoga några reflexioner öfver sjukdomsformen -och de varieteter, som redan yppat sig och synas förestå. Jag får tillägga, att just nu ankom skrifvelse från pastorn i Hjelmseryd, der det onda, en lång tid nära örqväfdt, nu åter uppblossat med fördubblad.styrka, å att nu äfven 20 profetissor inom socknen finnas, bvaribland gifta hustrut och 6 års gamla barn, Fol ket der skall börja önska att få botemedel för det onda. En egen observation anför den nitisxe och upplyste prosten Hjelmqvist, att nemiigen, då dessa flickor träffa hvarandra, en sådan sympatisk attraktion råder dem emellan, att de flyga hvarandra i famn, smaka och kyssas och kunna med möda och svårighet åtskiljas. I Wrigsta socken börjar också spöka. Här i staden, der något liseri bedrifves, är en hustru nyligen splittergalen afförd till lazareitet, och en annan är på g0d väg under religiösa grubblerier. Så!unda synas Y:he disereta sjukdomsformer bär mötas och understundom öfvergå i hvarandra. Physisk chorea med psychisk exaitation och psycnisk förvirring; religiöst vansinne (dåmence) med här och der mer eller mindre chorealiknande krampsympto mer. Det torde synss af föreståande, att sjukdomens förhållande och lynne något förändrat sig; näston så, att i den måhbhn Symptomerne af chorea fallit bort, har själssjukdomen framträdt med skarpare drag. I Hjelmseryd visade sjukdomen långt mera ofrihet i det motoriska nervsyste set; men alltsom det onda gått till exstas, visioner, kallgcinåtioner, med choreasymptomer har ofrihetenallt mer gripit själsförmö genheterna ända till fullkomlig själssjukdom. psychisk ofrihet; religiöst vansinne; hvilket torde hafva lika litet göra med chorea å ena, som dxmonomania å andra sidan. Jag :tviflar. ej, att om sjukdomen gör framsteg inom. flere provinser, den-i rätt vetenskapligt hänseende skall fullständigare och bättre redas; ty gå ken är mig serdeles ny, och cbavandrad på det psychiatriska gebietet, faller det sig svårt, synnerligast hittills, då jag ännu blott sett de sjuka vid flyktiga besök i en landsort ö äå 6 mil aflägsen, att nosologiskt rangera symptiomerna de lärde psychiatrerne