Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 3

vanirens ech despetismeas land förläktla e arma vaa:ottades sek ech under flere måsader af ogus, mödesamt hopsparde medel gifva dere nnderhåll, kläder och undervis niag. Stockholm den 24 Febraari 4842. 4. G. Örnflyckt. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. En hustru traktar efter mannens lil, inom fjerde månaden af deras äktenskap. Ea torpare, vid namn Nils Esbjörnsson, som brukade torpet Släbe Skogshuset i Löfvastads socken i Skång, hade tvenne gånger varit lyckligt gift i sammanlagdt 30 år. I Augusti 4840 dog hans sista hustru. Han var då 59 år gammal, hade 3 barn, och tänkte icke mer på att ånyo inträda i äkta ståndat, men en dag under Julen 41840 bssökto han torparen Lars Hansson i Tranås, som hade en syster, Christensa Hansdotter, homma hos sig. Vid äsynea af Charistensa, som likväl räknade sina 40 år, började den åldrige enklingen tänka sig ännu en gång här i lifvet kunna bli lycklig såsom äkta man. Han gjorde siaa enbud, Christensa fanns ej obenägen, och, ett tu tre, beslöto de badagade älskande ati gifta sig, utan att Caristensa just hann något närmare ransaka sitt hjerta och sina känslor för den sam!e frlaren. Tiden till giftermålet utsattes till sistlidne midsommar. Ianan den lyckliga degen uppnåddes, märkte man likväl, att de båda förlofvade icke behagade hvarandra fullkomligt så mycket, som de hvar för sig vid förlofningen tagit för afajordt, hvarföre också en och annan af grannarne gaf dem det rådet att icke invänta den äfventyrliga dagsn innan de löste sin förbindelse. De togo rådet i moget öfrvervägande och — gifte sig. Detta 3kedde den 27 Juni, och det dröjde ej långt derefier, innan Caristensa fann sig högst missbelåten med sin ställning, de!s i anseende till manneas torfiiga belägenhet, försvårad deraf att han hada sina 3 barn i förra giftena att underhålla, de!s för det gubben var litet knarrig. Hon beklagade sig häröfver för främmande pöorsener, kon fattade leda till sina stjufbarn, kallsinnighet emellan makarne uppkom och förde till raser ech mer obehagliga uppträden, hvilka vanligen föranleddes deraf att Christensa satte sig emot mannens befallningar. Så hade gubben Thorsdagen den 28 sist!. Oktober begärt, att hon skuile göra ett par linnebyxor åt honom; hustrun vägrade det, och fö!jden b!ef en bäftig ordvexling. Den födde hos Christensr uppsåtet att skada mannens helsa, för att betaga honom lusten att gräla, och att för detta ändamål vid lägligt tillfälle ingifva honom litet pråttekrut (arsenik), bvilket hon sedan 40 å 192 år tillbaka, under sin tjeastetid, erhållit såsom batemedel emot magplågor, och såsom en god huzhål lerska förvarat tills hon satte eget bo. Ena och annan gång hade hon förtärt litet deraf, men hade ännu qvar en bit, af en ärts storlek. Hon gömde sitt beslut ett par dagar, men skred sedan till utförandet på följande sätt. Ea Kördagsatton, då gubben kommit hem från arbete, hungrig och trött samt begärde met, svarade Caristensa, att det icko för tillfället fanns någon mat i ordning, och gubben måste låta sig nöja och gå hungrig till sängs, utan att efier vanligheten sällskapas af sin hustru. Söndags morgon, sedan Caristensa förrättat sina vanlige hbushållsgöromå!, vakrade gubben och bad vackert, att Christonsa skulle gifva honom något till mats. Danna gången var hon icke ovillig. H.n stufrvade potatis, och sedan hor deraf gifvit barnen, sönderstötte sin så länge förvarade arsenikbit och beströdde dermed den anrättaing, som hon satte fram åt mannen. Hon gjorde än mer, hon smakade först sjell på det fromsatta, på det gubben des3 viliigare måtts hålla till godo. Han åt med god aptit och gicx sedan att besöka seldaten Fyhr, som bodde l granskapet. Der började han känaa sig illamående och besväras af magplågor samt åtorvände genast hem, dit han ankom kl. 9 på morgonen, och först gick in till sin förra gamla svärmor, Bengta Nilsdotter, som bebodde en serskiid stuga i torpet, beklagade sig för henne öfver sitt hastiga illamående, samt lade sig, på svärmederns tillsägelse, till hvila. Gumman erinrade sig imedlertid att Esbjörnsson en dag kort förut för henne yttrat misstankar att Caristensa velat förgifva honom med giftblandadt bränvin, hvilket gubben slutat deraf, att kan bad Caristensa bpsupa honom tili, hvllkat hon em2t vanlig heten vägrat. Detta väckte hennes misstenkar, och han begärde af Caristensa söt mjölk att gifva den sjuke. Caristensa framtog då gammal mjölk, under yttrande, att oden kunde vara god nog och att i huset icke var så godt om mjölk, att den nymjölkade genast skulle förtärase; hon ställde sig för öfrigt likgiltig och tog icke ringaste befattning med mannens uppassning. På svärmodrens förnyade allvarliga tillsägelse måste hon likväl slutligen ta fram 4 kanna nymjölkad mjölk, som gubben förtärde, Imedlertid lindrades, genom svärmoderns omsorgsfulla skötsel och ständigt förtärande af söt mjölk, den olyckliga mannens plågor så vida, att han påföljande Tisdags efton börjadsa blifva litet redigare. Han begrundade då nogare Caristensas uppförande, oca efter samråd med svärmodren beslöts att denna skulle lemna för samlingens pastor, Quiding, del af misstankarne. Pastorn lät efterskicka bataljons-läkaren Brissander, och begaf sig, tillika med denne, några dagar derefter, eller Fredagen den 42 sistl. November, till torpstället, för att besigtiga Esbjörnsson. Han var nu sängliggande, klagande öfver värk i lederna och i hela krogpea, förenad med matthet och qval för bröstet. Alla hans rörelser voro darrande, hvilket förut ej varit falles. Uader det läkaren examinerada patienten om början och fortgången af sjukde men, hvilken han fann helt och hållet inträffa med vanliga symptomar af förgiftning, tog pastor Quiding Christensa i förkör. Hon erkände sitt brott, och då fäkaren slutat att undersöka patienten, kom pastorn ut i rummet med Caristensa, som gick fram till mannens sjuksäng och sade: Jag ber dig om förlåtelse, för att jag varit så dum och gjort dig det shärp. Läkaren ansåg utom allt tvifvel, att Esbjörasson njutit gift, som bestått af arsenik, och förmodade att han ej fullt kunde komma till sitt förra helsotilistånd eller blifva i ståad att såsom förut förrätta arbete. Dagen derpå, den 13 Nvember, inställdes Ciristensa Hansdotter vid Firas HäradsRätt, för att undergå ransakning. Han bekände hvad här ofvan finnes anfördt, men uppgaf, såsom ytterligare anledning till brottet, att mannen varit af elit trätgirigt och våldsamt lynne, som någon gång öfvergått til! sådan ytterlighet, att han skall misshandlat och slagit hense, samt att hon, mindre för att hämnas, än för ett genom försvagande af mannens helsa trygga ig sjelf för hans våldsamheter, fattat sitt beslut att gifva honom gift. HiradsRätten sammanträdde sedermera hemma hos Esbjörnsson, som ännu var sängliggande sjuk. Han, Ttillika med svärmodren, bekräftade sannfärdigheten of da sAdanrm ho Si, rs RA a