Aftonbladet – 12 mars 1842, sida 1

gå vi på jagt, svarade Gösta. Gharmant,, ropade Sebedeus; jag vill bli en Meleagris, cch lägga ett skjutet djur för min skönas fötter; ja, jag vill bli en svensk Meleagris.n Om jag,, sade Gösta, påminner mig rätt, så betyder Meleagris — Jaba, jag vet, inföll Sebedeus; det vet jeg sjelf. Det var remligen en stor jägare i fordna dagar hos de Romare, som vår informator sade — Åh nej då, rättade Gösta; tyst nu, om jag påminner mig rätt, betyder Meleagris detsamma som kalkon; den der jägaren hette Meleager. Jaha, det går på ett ut, svarade Scbedeus, något flat öfver misstaget; jag bar aldrig lagt mig på latin och sådant der pedanteri. Jag eger, Gudskelof, icke en enda bok utom Victor Hugos Notre Dame i hela mitt våld. Den förjensten har j:g åtminstone, att jag ej kastar u! penningar på sådant skräp. Men kan du skjuta? frågade Gösta, som var civil karl och nyligen inskrifven i konungens kansli, då deremot Sebedeus var kammarjunkare ach härold vid Kong!. Maj:ts orden. o Skjuta? åh ja så der temligen. Men Alund år rätt snäll, så han knäpper nog, — hvad kalla jägare harar nu igen? Hm! hml jösse; ja Jösse, : är en jögarterm. Man lär sig ej mycket I Jaha; men, — jaså nu vet jag — vill du, så sidant, då man är född och uppfrödd på Drottninggatan. Då detta lilla samtal föreföll, hade två år förförflutit, sedan Gustaf och Clara möites vid Helgonfallet. Ånru hade icke minret af den hulda flickan blifvit utplånadt ur ynglingens hjerta, och i Claras stod ännu alltid lika klar bilder af hennes ungdomsälskling. Men tiderna hade ändrat sig och den gamle öfversten hade utsett en ppassande, brudgum åt sin dotter. Denne var baron Sebedeus Gyllenpatron, en för sin börd loch sin förmögenhet ganska lofvande ung man, J fastän skaparen ej gifvit honom mycket af perisonliga företräden, Claras far var bördsstolt och modren fåfäng. I Begge tvingade väl icke, nej Gud bevars; men