Aftonbladet – 11 mars 1842, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — I dag har i polisen förhör varit om en högst ohygglig morågerning, som, enligt rapport af en soldat, hvilken i Onsdags eftermiddag omkring kl. ö stod På post vid Garnisonssjukhuset, skulle vid denna tid tilldragit sig på den midt emot Kungsholmen belägna yttersta udden af Långholmen. Soldater säger sig hafva sett trenne karlar i en båt ro förbi Långholmsstranden, der de tvenne kastat den tredje i sjön, hvarpå de gått i land å Långholmen. Den ikastade hade då lyckats ur vattnet klättra Upp på en bergsklint vid stranden, men de båda mördarne hade härvid återvändt och nedsparkat den olycklige från den hala klippan. Posten säger sig hafva tydligen hört, hur det arma offret med bhbjertslitande röst bönfallit, att man åtmionstone skulle skona hans lif. Mördarne hade härefter sprungit bort, och den ikastade försvann i vattnet, utan att vidare synas till. En post, som kom på vakt en hall timma derefter, har sett tvenne karlar, åtföljda af tvenne män i slängkappor nedkomma från berget och stiga i den qvarlemnade båten, af hvilka personer de tvenne första tycktes öfyerensstämma med den beskrifning, som den förra posten afgifvit på de båda mördarne. Någonting vidare har hittills icke blifvit utredt. — En tapetserare L. har i förrgår, medelst elt skott, sökt afhända sig lifvet, men hvarå likväl döden ej följde förr än i natt. Orsaken till hans förtviflade beslut är okänd. Den aflidne efteslemnar familj. Han haderiktat mordvapaet mot bröstet. — Äfventyret al! misstaga sig om norr och söder. En ung bonde från Tibble socken, som i örrgår hado inkommit till hufvudstaden med ett par hästar, dem han lemnat i ett bondqvarter, hade på termiddagen begifvit sig ett ärende åt Hornskrocen, men förmodligen funnit sig trött af den långa romenaden, isyanerhet som han under tiden lärer tagit nog frikostig traktering. Medan han nu gick ;ch funderade på den långa tråkiga vägen, flek han ;e en häst och kärra, som stod bunden vid Hornssatan, och tänkte: det vore rätt så roligt, och vida veqvämare, att åka till Norr; hvarpå han med en ;raktisk beslutsamhet genast satte sig i, vände om västen och begaf sig i godt mak Hornsgatan tillaka. Men nu begaf det sig så, att hästen tillhörle en åkare, som var beställd att dermed skjutsa ill Fittja, och just nu hade gått upp efter resan