(1USaUut.) GENSVAR, rörande läroverket å Marieberg. (Slut från gårdagsbl.) Slutligen bör jag besvara den fråga, som balysaren tyckes anse särdeles dräpande, den nemligen, phvarföre jag så bittert klandrat Marieberg, blott brummat litet öfver Carlberg, och alldeles förskonat distriktskolorna. För det första har ick2 Marieberg blifvit bittert klandradt: om anmärkningarne blifvit bittert kände, så kommer detta af andra skäl, ehuru jag minst kan förklara denna känsla hos belysaren, då det icke är mot hans åtgärder som jag skrifvit, utan mot slyrelsens. Vidare är han misslynt öfver, att Carlberg och distriktskolorna icke blifvit tillräckligt klandrade, och synes, efter vi nu väl kunna vara uppriktige mot bvarandra, deruti ana något undseende. Men skälen äro dels de ofvansagda, dels att ett sådant system af ännu i görningen varande, jemte så beskaffade åsidosättande eller godtycklig: tillämpande af föreskrifter, som de, hvilka vid Marieberg blifvit anmärkta, författaren veterligen, icke ligger Carlberg eller distriktskolorna till last. Carlberg har fortgått, efter det sedan mer än 20 år derstädes införda, här i riket alldeles nya, obsepröfvade, och derföre erfarenhetens rättelser behöfvande undervisningssystem, kändt under namn af ämnesläsning och fri flyttning, grundadt på förnuft, rättvisa och mennisko-anlag, som gör så mycken heder åt dess första ordnare och offentlige försvarare i vårt land, general Lefrån, och hvilket system får ett ökadt och nationelt värde deraf, att det icke finnes infördt vid någon större krigsskola i hela Europa. Carlberg är den första skola hos oss, der århundradens mäktiga fördomar blifvit brutna, och oaktadt de misstag som äro en följd af alla djerfva steg på en ny bana, är den till undervisningssältets id6 — icke derföre hvarken till alla dess pedagogiska eller disciplinära former — den bästa af mig kända krigsskola. Härmed har jag velat säga, att om förändringar vid Carlberg de sednare åren skett, så kunna de till någon del förklaras genom tillämpningen af ett alldeles nytt system, sora svårligen kan genast vara färdigt. Marieberg deremot har egt en långlig erfaronhet af efter samma plan som det anlagda utländska högre krigsskolor att tillgå, men det oaktadt, ganska litet, mot hvad det kunnat och bordt, begagnat denna erfarenhet sig till fromma, och i allt sådant som kan at en styrelse på förkand tillvägabringas, står efter motsvarande skolor i Danmark, Preussen och Frankrike. Belysaren är väl den enda af detta blads läsare, som kallar detta för smädelse, efter som jag icke här bifogar allegaterna för mitt omdöme, men till icke ringa del finnas de i förut anmärkte brister, och jag vädjar för öfrigt till de af Mariebergs lärare, hvilka egt tillfälle att besöka utländska srigsskolor, samt de flera f. d. elever, hvilka kunnat göra denna jemnförelse, om jag här sagt för mycket; ech sjelfva belysaren skall säkerligen häruti instämma, då han får tillfälle att vidga sina äsigter om läroverks-frågorna, utöfver de repetitioner, omrepetitioner, kontroller, permiasioner och siffersystem vid det af honom kallade nuvarande Marieberg, som ännau begränsar hans synkrets. Rörande Carlberg, bjuder för öfrigt rättvisan dat erkännande, att man derstädes de sednare åren ådagalagt ett berömvärdt sträfvande att bestämma och offentliggöra mycket, som förut varit obestämdt. Men dessa erkännanden förbinda icke till gillande af denna krigsskola i sin helhet, och redan i den förra artikeln är anmärkt, att Carlberg siår afsöndradst, icke under en gemensam öfverstyrelse för hela krigsundervisningen, att dess styrelse har för myc-j ken makt, att kunskapsfordringarne äro olika med dem för armen i alimänhet, att utgående kadetter bafva numera obil!liga rättigheter m. m., hvilket allt belysaren, på sitt språk, kallar att brumma öfver Carlberg. — Åstundar han ytterligare höra min mening om krigs-akademien, så kan den väl icke vara! oväntad, att denna skola nemligen är i sin närvarande form olämplig, och borde vara en för krigs