Aftonbladet – 11 mars 1842, sida 2

— STÄLLNINGAR OCH FÖRHÅLLANDEN. Uti Tidning för Södermanland läses följande korta men träffande reflexion öfver den nuvarande ställningen: Det har på sednare tid, då mindre liflighet uppenbarat sig i de politiska diskussionerne, blifvit på vissa håll en stående fras, att intresset för de offentliga ärendena vore i aftagande. och oppositionen sålunda slagen ur brädet. Vi befara dock att den glädje, en dylik förmodan kan inge, icke blir långvarig; ty sådana Rezeringens beslut, som de rörende bostället Risna och liqvidation af Statstidningens skulder, andra kuriosa sedan Riksdagen onämnda, taga icke lifvet af någon opposition; de vore tvärtom i stånd att framkalla en sådan, der den icke förut funnes. Då de nya Rådgifvarne kommo till bordet, ansåg den liberala pressen för en skyldighet att till en början skona dem, väl vetande, hvilka svårigheter de hade att besegra, för att vinna en mera sjelfständig och inverkande ställning: se der orsaken till de blidare omdömena. Dessa herrar tröttnade imedlertid snart i sina bemödanden, Om ens några verkliga egde rum, och tyckas nu hafva slutat ett lika troget förbund med hofpar tiet, som deras företrädare. Att de dock ännu ej, på det hållet, skattas lika högt som desse, är naturligt; ty man glömmer ej så snart att da påtvingades af händelserne och att en del af dem, kanske den dugligaste, icke utgått från den samhällsklass, för hvilken statens högre funktioner numera tyckas bestämda. Snart hafva de dock hos vederbörande godtgjort denna olycka, och de offentliga anmärkningarne, som hittills varit mildare, torde i samma stund, och sådant med rätta, återtaga den superlativa hållning, hvarförutan de konservative ej vilja inrymma dem något värde.n Vid ofvanstående bör endast tilläggas, att hvad det öfverklagade felet hos den ene af rådgilvarna beträffar, så är det numera afhjelpt genom det icke längesedan skedda adlandet.