Aftonbladet – 11 mars 1842, sida 1

ATURER AF ALEXIS, I. INVALIDEN.) 9. STRÖMMEN. För fyrat:o år sedan sitt en gosse af omkring toll! års ålder på den mjuka gråsmattan i Sioränsen vid Strömsnäs; bredvid honom satt ett skönt bars. ea flieka af omkring åtta år, och afhörde med uppmärksambet de saniusagor gossen omtalade. Skola vi gå till strömmen ?, sade slu!ligen gossen; pjag har nu omtalat sagan om necken, den gode spelmannen, som stiger opp hvarje nati och sjunger sina vackra Visor för små snälla barn, det ban sitter i aftoudimman och slår sina toner på Sin guldsträngade harpa. Kom med till strömmen härborta, så skall jag berätta dig en sannsaga, som icke, liksom sagan om mnecken, är hednisk, utan som härleder sig fråu den kristaa tiden. De begge barnen fortsatte sin vandring uppå: en siivgrande gångsig. Bara inte ma bon:e biir ond? frågade flickan. Var inte ;ädd, det skall magistern nog bjelpa. svarade gossen. Den unge gossen belle Gustaf Werner och den lilla flickan Clara Ekesköld. Iaita Clara var dotter till dea rika ölmerste Ekesköld på Strömsnäs, Gustat åter so02 till den fattige Jöjtvant Werner på Granhulta. Den gamle öfverstes, som 1 sin uvgdom varit kamrat med Gustafs far, upptog gossen i silt hus för att der begagna wundervisningen i täflian med sin ezen son. Han var en ) 8e Aftonbl. N:o 37.