Aftonbladet – 10 mars 1842, sida 2

ets uppfattning har sin ganska märkvärdiga ir-lytelse. Således: Efter det äldre föreställningssättet om det Unlerbara, sönderfalla ämnena i verlden i två klas-ser, hvaraf den ena blir platt och tråkig, den andra utomordentlig och hemsk. Den ena förvisas till att utgöra det låga och vanliga, som det heterz3: det är: mer eller mindre useibeter, ledsamheter, aildagligheter, d. v. s. allt sådant, som går naturligt till (icke strider emot naturlagarne). Den. andra, deremot, innefattar förmodade undantag. bärifrån: utomöordentligheter, som utgöra mer eller: mindre underverk (saker, stridande mot mnatur(agarne); och lägges, som sådant, till grund för Religionen : skall gifva sjelfva de högsta ech egentliga ämnena för skön Konst och Poesi: samt framställes ändtligen såsom det, hvilket mest af alll är menniskans uppryckningsmedel till förädling af lefnadssättet på jorden och frälsning efter döden. Efter det hos oss uttalade eller xyare föreställningesättet om det Underbara, försvinner deremot all sådan gräns helt och hållet: tingen i andens och kroppens verldar sönderfaila ej i de två klasserna af platta alldagligheter och hemska märkvärdigheter. Men i och med det, att denna gräns borttages i sjelfva djupet af själens sensationer, framstår blixtlikt hela Universum — ifrån det högsta till det lägsta, ifrån Gud till sandkornet och masken, allt — såsom reiigiöst poetiskt. I detsamma, som en falsk och orimlig mnagies skimmer faller ifrån en del föremå! (de påstådda underverker), gjuter sig i stället en verklig magie om alla (utan att de hållas för u4derverk i sig sjelive). Deita är skillnaden, och är vinsten. Orden Underbar och Underverk upphöra då här att beteckna någonting i och för: sig (eller objective) stridande emot lagarire i det Helas system, emedan intet sådant gifves, uppifrån Guds högsta handlingar ända ned till dagakarlens arbete, barnets lek vid vaggan, blommans sätt att växa och maskens krälande; men de qvarsiå deremot (subjective) för att beteckna en betraktares mer eller mindre förvåning öfver allt hvad han ser. Och sjelfva denna förvåning är verklig, är objectiv, emedan också fiatct gifves, uppifrån Gud ända ned till masken, som så til fullo är eller nånsin blifver utredd! för hvilken betraktare det än må vara, alt han till alla delar begriper det; hvarföre det alltid fortfar ati tuk en del för bonom stå dunkelt, okändt cch här-igenom underbart, oaktadt han vet, att det ickekan sirida emot Universi system (ej kan vara elt objektivt underverk). När enligt det äldre föreställningssättet vi hafva att kasta vår undran på blott en viss, inskränkt, liten klass af ämnen, som då heta wnderverk per se (objeciive), finnande alla öfriga företeelser tråkiga, eländiga, föraktliga; så blir: enligt det nya föreställningssättet vår undran utsträckt till alla ting i andens och kroppens omätliga verldar: vi förakta intet, vi gäspa vid intet, vi fiona allt intressant). Denna stämning, när den gör sig gällande inom konsten, ut-märker just det begär till teckningar af hvar-dagslif, som mer eller mindre börjat uppkomma öfverallt i poesien. Denna stämning vill nu äf-ven göra sig gällande i religionen på det sättet, att vi dyrka Gud icke bloit om söndagen, utan hela veckan; och att vår själ hembär honom offer af en tillbedjande kärlek, ej allenast i några vissa ritualer, utan i alla våra handlingar, tan-kar och känslor, äfven de minsta. Då vi sett, att m:ll Bremers uppfattningssätt af det underbara till riktningen och grundtanken ej let ringaste skiljer sig ifrån den nya tidens; så iterstår likväl frågan, huruvida bon, efter den. närmare utveckling deraf, hvartill vi här tagit ss friheten gifva en anvisning, ännu i tillämpRingen kommer att skilja sig från Strauss. Vi räda härigenom in på ett nytt område, som: rör någonting helt anmat, nemligen, huruvida ett berältadt faktum skett så eller icke. Det angår således Skriftens authenticitet. Om Strauss t. ex. skulle säga, rörande berättelsen om Christi gång på vattnet, om hans hirmmelsfärd, om Lazari uppväckande ifrån det döda, o. a., att dessa händelser icke alls således tilldragit sig, eller händt annorlunda än Skriften bokstafligen omtalar, så måste m:ll Bremer häruti antingen tänka lika ) Deraf följer icke det pantheistiska, att vidermed skola finna allt godt. Intressant är ickedetsamma som godt. Se och sentera är icke detsamma som gilla. Denna urskillsad är ganska vigtig. ET ENSE bärdrns Invaliden blef således utsn understöd; men försynen hade andra utvägar till hans räddning. Å