Aftonbladet – 9 mars 1842, sida 2

återtog kommendanten, i det han framtog eti papper, uppvecklade det och började läsa: Francais Henri Girod, ertappad af polisen såsom författare till detta pasquille, riktadt mot en viss förnäm dame vid hofvet: France, quel est donc ton destin ? Detre soumise å la Femeile. Ton salut vient dune Pucelle, Ty påriras par la e— dertill dessa rader, hvilka ensamt innehålla ett majestätsbrott : Le mot royalement jadis toit louange, Tout ce qwon faisait bien, tait comme un Roi. On disait: comme un Dieu, comme un Roi, comme un ange. Mais aujourdbui ce mot est dun tout autre aioi: Juger royalement, Cest dire, my voir goutte, Et mecouter jamais qwun gueux de chancelier: Payer royalement, Cest faire banqueroute. Vivre royalement, cest åtre putassier. äfven har man funnit dessa gudlösa rader i den portfölj, som polisen tagit i förvar på ert rum; samma dag ni blef arresterad: Le Roi repråsentait Dieu — quelle modestie!y — för detta och andra misstänkta brott har parlamentet dömt Francais Henri Girod till döden.n När och hvar? frågade fången. Nu och i densa burp, svarade kommendantens Jag är färdig; låt det blott gå fort. Hälsa blott min stackars utfattiga, sjuka moder. Farväl mitt älskade fädernesland! sade Girod och lade handen krampaktigt på hjertat. Paul Carel;, ropade kommendanten. Carel framträdde med trenne handtlangare i det vackra embetet, hvar och en försedd med