Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 2

— Äh hp Den fu Ha öfvertygelsen att vara intrigens of fer, lade ett melankoliskt uttryck i Damiens ansigte, men vissheten om rättfärdigheten af sin sak, ehuru ett brott mot verldsliga lagar, gaf åt hans hållnivg en vältalande styrka. Efter en kort paus eller eftersinning, svarade han högra och med fastare stänama: Emottagen, för sista gången, min försäkran derom, att jag i det ifrågavarande förmenta brottet endast varit Min egen man. Mina domare; tagen mitt lif, må man mätta det hungrande godtycket med mitt hjerta, allt detta förtjenar knappast ett försvar, — Ensam, öfvergifven, söndersliten synes jag här: men hos den rätta öfverdomaren är jag icke öfvergifven, och detta är min tröst, Låten mig, mina herrar, endast härtill afgifva ett slutord, för er att tänka på. När domaremakten i ett land blifver en krämars bod, der rättvisan är tillgänglig för den mest. bjudande; när domarekallet urartar till ett verklyg i maktens händer, då, mina herrar, står revolutionen färdig att draga svärdet mot förtrycket.n Ett klubbslag afbröt Damiens ord, hvarefter öfverdomaren förklarade, att dom var fallen i målet. Den innehöll: att kungamördarens högra hand skulle uppbrännas öfver en sakta eld, derefter huden på åtskilliga ställen af kroppen bortryckas med glödande tänger, och smält bly och sjudande olja hällas på köttet. Slutligen skulle kroppen sön derslitas af fyra hästar, de lösryckta fragmenterna brännas och askan förströs i vinden. (Slutet följer.)