Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 1

Underrättelsen om konungens olycka gjorde ett starkt intryck på franska mnatienen. Hofkabalen spann ut händelsen i veändliga trådar, i alsigt att förstora brottet i allmänhetens ögon och med detsamma öka intresset för den såra4 de. Det lyckades. Smiekret: flödade.sin: jeremiad om poersättliga förlusters, och lycksökeriet knäföll vid den kungliga sängen, torkade sina ögon med det prålande förhänget. Allt var eller visade sig dupe af den lilla obetydliga händelsen: att Ludvig XV blifvit rispad med en pennknil. i Endast konungens ech mätressens spökrädda fantasi anade en långt utgrenad konspiration uUnder detta anfall på Herrans smorda. Ludvig, som nyligen hade förlåtit den felande, blef, vid upplysningen om att den förmodade faran för hans lif var utan grund, den förste som yrkade -en sträng ransakning ech dom. Den 18 Januariaffördes fången till Paris,i en med fyra hästar förspänd vagn, i hvilken dessutom. en fältskär och fyra rättsbetjenter hade plats. Framför vagnen gick ett militärdetachement med dragna sablar, öfverallt på vägen tillstötte eller patrullerade kompagnier af schweitzer-regementet, samt tätt efter vagnen marcherade sextio grenadierer af franska gardet, åtta officerare och sex underoffieerare med laddade gevär, vid hvardera vagnsdörren ).Man trodde sig på detta sätt förvandla den obetydligastevillfarelse till det största brott. Vid parlamentshuset stannade vagnen: På en svart bår lyftes brottslingen ur, omgifven af en nyfiken folkhop, bland hvilken utdelades pen