Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 1

Men amiral Boscawens anfall på mina trebungråde handelsskepp, sade konungen med en undfallande ton. Det var Englands svar på. Frankrikes skrifvelse,, svarade den axdre. aVore Richelieu här, så skule han försvara mig med en liffig beskrifniag oja stermningen på Minorca,, afbröt konugen sjelfkärt. Det är skada att Riche:ieu ej är bär. Han vere då ej der — han icke borde vara.n aDieu de Yenfer), hvart syftar ni med detta?n frågade monarken brydd. Jag menar endast: att om två af edra fåltherrar voro här, så hade ni ej trenne generaler i Tyskland, som förberedde franska vapnens vanära Soubise och Richelieu! Adiö Hilaire, Vi hafva alldeles för länge talat Om ingenting,,sade konungen förtretad och vände sig om på klacken till sin i dörren stående favorit-page och sade: Vi resa till Trianon att dinera. Konungen gick att ombyta drägt, åtföljd a! sina uppvaktande kämmarherrar och adjutanter. Vid foten af den nyssnämnde hufvuadtrappan väntade konungens vagn. Sex snöhvita andalusiska fålar voro spända för det förgyllda åkdonet. Fyra lifpager i ljusblåa sidendrägter och silkesstrumpor och skor stodo, två och två, på hvardera sidan af fotsteget. Bn afdelning 2 schweitzergardet. hade bildat bay mellan trappar och vagnen. Mannen med den slokiga hatten hade försig. tigt smugit sig fram och stod helt nära pagerna ) Ett Ludvig XV:s-favorit uttryck.