Aftonbladet – 8 mars 1842, sida 1

Min ställning är icke afundsvärd i närvarande stund, hördes Ludvig säga med vek stämma. Sire, det kommer sig förnämligast af fyra hufvudomständigheter. Först, att ni angrep presterskapet med oriktiga vapen. Det lyckas aldrig att utrota kättare genom att göra dem först till martyrer, ty de sednare hafva gemenligen med polyperna den Jikhet, att de växa och fördubbla sig i hvarandra. Nej, må man använda ett lindrigare medel; upphöj kättaren till helgon och han faller af sig sjelf.s Men jag gjorde dem icke till martyrer, jag befallde dem endast att öppna på pungen, invände Ludvig. Tag hostian — men icke penningen från kyrkans man. Han brinner heldre med sin börs i handen, än han ger ifrån sig guldet.s Fritänkare! än de trenne återstående orsakerna?, frågade konungen. Att ni sedermera svigtade emellan presterskapets och parlamentets inflytelser, i stället för att krossa bådas, Eder plit de justice, var icke noga betänkt. Ni säger mig temligen frikostigt sanningen, inföll konungen. Emedan ni tillåtit mig att vara ärlig, ursäktade sig den tilltalade, Fortfar !, För det tredje, att ni icke understödde encyclopedisterne med er mäktiga makt. Ni hade i Diderot, dAlembert m. fl. funnit en förmur mot jesuitismen. Vidare att ni tillät Dupleix uppreta engelsmännen i Ostindien mot vårt handelsintresse, i stället att med Englands herravälde öfver hafvet förena Frankrikes till lands.