Aftonbladet – 7 mars 1842, sida 2

Skjut henne! svarade den tillfrågade. Du ser väl, att hon i alla fall måste dö i detta vilda blodbad, som icke kan slutas utan med de fattigas undergång. Skjut, på mina ord; men måtta väl. Bättre dö så, än — — Men måtta väl, säger jag! Sigta på hjertat och ej på lungan; ty man lefver längre med genomskjuten lunga, än hjerta. Kamraten lade således an på Adriannes venstra bröst, och sköt. Kulan trängde igenom gestaltens qvinliga förmer, som icke kunde göra stort motstånd; den gick ut under hennes venstra axel, hade ännu qvar det mesta af sin fart och styrka, träffade Colin, som slogs vid sin systers sida; och begge nedstörtade i samma ögonblick, nästan omfamnande hvarandra. När fader Simon såg sina mest älskade kyssa jorden, ropade han med stentorsstämma: ahit! hitåt då! bit, allt hvad smed beter i Paris! stick och hugg som djeflar, säger jag. Den, som förlorat vapnen, skall slåss med händerna och bitas med tänderna. Holab! bitåt! Vid hans välkända röst anlände en stor skock. Sjelf kunde Ban icke ännu, oaktadt alla försök, resa sig upp. Kom och drag bajonetten ur min sida, Clementine! det är den uslingen, som hindrar migp, sade han, ej utan någon förargelse. Flickorna sprungo fram. Ursule och Leontine understödde Simon på hvar sin sida. Clementine fattade muskötkolfven och drog väårsamt, mildt, och ändå hastigt, bajoretten ur hans sår, Men en fors af blod kom genast efter. aDet här går icke anl sade smeden och satte sin breda hand framför sårets öppning att dämma bloden.