Aftonbladet – 5 mars 1842, sida 3

Fördsam anmälan. Svenska allmänhetens deltagande för olyckligas nöd har ännu aldrig fruktlöst blifvit anropadt. Kännedomen häraf gifver undertecknad bopp, att många både hjertan och händer äfven nu skola öppna sig till bjelp, der hjelp behöfves. Fredagen den 41 i denna månad, sent på aftonen, i mörkret, förvillade sig på sjön, Ö. Läjern, i Ydre Härad af Jönköpings Län, 4 män, tillsammans åkande på en släda. Ett häftigt töväder hade bortsmält snön, och vägarna voro ej synbara. De förvillade nedkörde i en öppen åmynning, der deras lik först påföljande Söndag återfunnos. För alla efterlefvande blef sorgen bitter; men jemte sorgen kom ock nöden till en hydda, der en moder med sju små barn förgäfves väntat husfadrens hemkomst. Han var soldat vid Kongl. första lifgrenadierregementet, bette Cron, 36 år gammal, och hade alltid genom sträng arbetsamhet sökt skaffa bröd åt de sina. Nu är stödet fallet. Enkan med de många barnen, det yngsta endast 2 veckor gammalt, är snart husvill, utan annat hopp än till Gud och till de medmenniskor, hos hvilka Han ingifver både medlidande och hjelpsamhet. Till dem vänder ock jag mig med en bön om lindring för de många olyckliga. Sunds Församling, der de bo, ehuru sjelf fattig, skall ej försumma sin pligt att hjelpa; men det biträdet kan ej förslå för så många, för den låsga tid, till dess de späda kunna sörja för sig sjelfva. De behöfva husrum, kläder, föda och uppfostran; om en skärf dertill beder jag de bjertan, som röras af olyckan, de medmenniskor, som ega förmåga till den renaste af all glädje — att kunna gifva. De gåfvor, en kristlig menniskekärlek kan vilja meddela, emottazgas tacksamt antingen i Stockbolm hos Hr Bokhandlaren W. Isberg, eller af undertecknad på nedanrskrifne adress. och skola samvetsgrannt både redovisas och till de olyckliges varaktiga bästa användas. Linköping, Kisa och Sund den 48 Februari 1842. P. Conr. Aroseniu:s, Kyrkoherde.