Aftonbladet – 5 mars 1842, sida 3

JOJJE HAT HUUGH. UU VapDIgutt sto0 HUMNpgen at Lind hede blifvit illa slagen, men nu vill Marquard styrka, att Lind varit angriparen. Den 4 Februari. S. D. Till ÖfverStåthbållareembetet hade inkommit en rapport af denna dag, så lydande: I d2g på morgonen klockan V, 4 har stenläggaren Johan Lind inkommit på norra polisvaktkontoret och anmält, att hen på natten innevarit i f. d. bokhållaren Rober: Marquards spelklubb i huset N:o 25 vid Spetsensbacke å norr och föröfvat Biribi spel, men under spelet har någon tvist uppstådt emellan honom och de öfrige spelarne, hvarföre Marquard och f. d. tulivaktmästaren, nu biribivaktmästaren j Eftas Svedberg slagit Lind så hårdt, dels i hufvudet och dels på könsdelen, så att han måste afföras till lazarettet — Vid vår ankomst till Marquard befanns endast f. d. bokbållaren Jonas Petterson, guldsmedsgesällen Gustaf Ponrsback, snickaren Christian Uddty och den förutnämnde Svedberg i spelrummen, men iogen mer än Marquard erkände sig hafva sla git Lind. VYisitation anställdes i spelrummen, men endast biribislefrarne anhöllos hvilka voro 4 st. Dessa personer äro, vid 4 Rdr 32 sk. bko vite, kaliage att sig i dag kl. 41 f. m. i kongl. poliskammaren isfinna. Stockholm som ofvan. E. Jederin C. W. Bäckström, C. A. Gustafsion, E. Lundberg, Zetierström. Vid upprop af målet i polirgevaldigern Jederins närvaro. infunnpo sig förre bokhållaren Marquard, förre tullvaktmästaren Svedberg, förre bokhållaren Pettersson, guldsmedsgesällen Ponsbsck och snickaren Uddby, hvarefter och sedan rapporten blifvit uppläst samt Jelerin anmält, att stenläggaren Lind, efter hvad för Jäderin uppgifvits vid ifrågakomna tillfalle blifvit så illa slagen, att fara för hans lifskulle vara för handen, hördes, hvar för sig. 1:0 Marquard, som förmälde, att Uddby kiockan emellan tre och fyra i dag på mergonen inkommit uti Marquards egna rum i huset N:o 25 vid Spetsensbacke och för honom omtalat, att stenläggaren Lind, som under natten uppehållit sig tillsammans med Uddby och några andra personer i huset, der de sysselsatt sig med hvarjehande tillåtet spel, öfverfallit Svedberg och äfven sjelf blifvit slagen, att Marquard, med anledning deraf, utgått i förstugan och träffat Lind, som varit aldeles vildsint och hotat alt med några nycklar, dem han hållit i banden, slå Marquard i bufvudet, samt att Marquard då, endast för att värja sig, fattat i Lind, och 3vängt om med honom, så att Lind fallit omkull under Marquard, bvarvid Pettersson, hvilken jemte Uddby och Ponshack tillstädesvarit, fråntagit Lind nycklarna; förnekande Marquard att han emot Lind användt något annat våld, än det af Marquard nu erkända. 2:0 Svedbergs, hvilken uppgaf, att Lind, under det ban innevarit hos Merquard, fört oljud och buller, samt då Svedberg förehållit Lind bans berörde oskick sfverfallit, slagit och sparkat Svedberg, så att denne förlorat sin sans; dock hade Svedberg derförinnan äfven varit i handgemäng med Lind och omkullslagit honom, men något annat våld nekade Svedberg sig hafva emot Lind föröfvat. 3:0 Pelterso, som förklarade, att han under sistförflutne natt innavarit hos Marquard och sett först stt Lind och Svedberg, som blifvit osnse, slagit hvarandra, så att än den ena och än den andra fallit omkull, samt derefter, då Lind blifvit utförd ur rummen, att Marquard under med honom uppktommet handgemäng, kastat omkull Lind, från hvilken Pettersson tagit några nycklar, hvarmed han hotat att slå Marquard i bufvudet. 4:0 Ponsback, hvilken instämde uti hvad Pettersson uppgifvit, under förmälan, att Lind vållat uppträdet derigenom, att han aldraförst, utan någon anledning, tilldelat Svedberg en örfil och sparkat bkonom. 5:06 Uddby, som uppger, Ööt seden Lind vid ifrågavarande tillfälle öfverfallit Svedberg och stagsmål! 4em emellan uppstått, hade Uddby på sätt Marquard j förmält, iofunnit sig uti dennes rum samt för horom givit tillkänna förbållandet, hvarefter och då Mar-l qvard gått ut i förstugan, dit Lied imedlertid blifvit utförd, samt Lind derstädes hotet att slå Marquard med några nycklar, Marqusrd endast för att försvara sig, omkullslagit Lind. Seden Svedberg, Petterson, Ponsback och Uddby. på tillfrågan, förklarat, det något biribispel vid uppgifne tillfället icke blifvit af dem föröfvadt, och Marquard jemväl bestridt, att de af Polisbetjeningen an. hållna fyra styckna biribislefvarne voro konom tillhörige, beslöt Ö:verståthållare-Embetet att utställa fullföljden af målet till nästa dag, då nu närvsrande Marquard och Svedberg vid laga påföljd åter skulle härstädes sig infinna, och hvartill Lind borde af vederbörende Läkare besigtigas, hvarimedlertid de 4 st. anhållne biribislefvarne. dertill någon ägare sig icke anmält, skulle uti ÖfverståthållareEmbetets vård förbliffa. Afträdde. Den 2:dra Februari. S. D. Då målet angående förre Bokhållaren Marquard med flere, som till i dag blifvit uppskjutet. pu påropades, infunno sig bemälde Marquard och förre Tullvaktmästaren Svedberg i närvaro af Polisgevaldigern Jederin, hvilken till Öfvarståthållare-Embetet ingaf följande attest: Gutuliggaren Johan Lind bar jag besigtigat på Kongl. Lazarettet och funnit honom hafva ett mindre, ytligt sår öfver venstra hbjessbenet, ett litet sår jamte. ett skrubbsår vid högra tinningen, ett skrubbsår på näsan och en blånad under venstra ögat. Dessa skador äro icke farliga och läkas ioom 4142 dagars tid utan elak följd. Betygas så sannt mig Gud bjelpe till lif ech själ. Stockholm den 2:dra Februari 1849. N. W. af Grubbens. Efter uppläsande hysraf Öjverståthållare-Embetet förklarade att, då ifrågavarande våldsamma uppträde skedt inom bus och de Lind dervid tillfogade skador, enligt Läkares intyg, icke voro af farlig beskaffenhet, Öfverståthållare-Embetet ansåge sig icke vara hehörig, att med målet taga någon vidars befattning; vedsrbörande dock öppet lemnadt, att efter befogenhet, vid domstolen, i laga ordning sin talan anhänglaDD -—— mm göra och utföra, hvilket afsades. Afträdde. År och dagar som förr skrifee stå. På befallning. Fredrik Rickter. a a ee 2 — Som man ropar i skogen. för man svar. — Aftonbladet kan icke undgå att yttra sin tillfredsställelse över den utomordentliga effekt,