ikation, hvilken, i annat fall, icke är mycket beviande för hans verkliga kunskap. Vidare är ju inrenting bestämdt om, huru ritämnena skola vid denna dlassifikation beräknas, emedan detistadgarne högst lämpligt heter, att detta skall cgenom serskildta orIres, för hvarje gång, bestämmaso. Mvad hindrar Itt göra det en gång för alla? Vid utländska skoor herskar härutninan den aldra största bestämdhet, och man skulle der le åt en så godtycklig föreskrift. På semma sätt heter det om frågornas antal vid in.rädesexamen, att ade bestämmas före examen, tillika med ämnenas närmare fördelning, genom serskildta ordres,. Likaså vid utgångsexamen askall antalet af frågorna i hvarje ämne, vid examenstidens början, bestämmas genom serskiidta ordres? Men hvarföre icke genast? Hvarföre är icke, såsom annorstädes, antalet af lärotimmar i hvarje ämne en gång för alla faststäldt och kungcjordt, efter det förtjenstfulla förslag, som tjenstgörande Majoren på stället uppgjort? Vidare — och en kapital-efullständighet — bvarföre, för artillerioch ingeniörofficerare, hvilka äro ålagde att genomgå läroverket, bestämmes icke deras tur inom regementerna eftar examensbetygen? Denna enkla, rättvisa och allestädes införda bestämmelse skulle göra en stor del af de nuvarande stränga, skolmässiga kontrollerna å läsningen öfverflödiga, emedan hvar och en nog skulla söka förvärfva sig god tur, och studierna blefvo angenämare, samt derigenom nyttigare. Man svarar, att detta är en fråga, som icke tillhörer läroverket att afgöra; men styrelsen bör väl föreslå sådant, som är af största vigt för läroverkets förbättring mot sitt mål, i synnerhet om åtgärden, såsom här, är i full öfverensstämmelse med Konungens uttalade önskan, enär uti den Kongl. instruktionen för generalfälttygmästaren af den 48 Mars 1817, han uppdrages, att aföreskrifva de förmoner, som utmärkta examensbetyg kunna medföre, och vögen för styrelsen till generalfälttygmästaren kan ju icke vara lång. Icke belier den till chefen för ingeniörkorpsen. Rörande alla de här af mig gjorda förslag, skall måhända invändas: att de hafva varit i fråga, men det är just detta, som ligger styrelsen till last, att på det myckna talet ingen verkställighet följer, helst hvarken upplyst öfvertygelse om nyttan, eller förmåga att förslagen utföra, ssknas. Det frågas ännu en gång: hvad är det då som saknas? Kan det vara tid? Omöjligen; ty läroverkets befälhafvare är en militärperson, fritagen från anpan tjenstebefattning, just för att hafva tid för Marieberg. Min anmärkning. att veleverne mötas vid sin ankomst af ett för hvarje gång nytt reglemente, innehållande helt olika och alltid förut okända bestämmelser,, besvarar belysaren helt kort dermed att: vallt nytt är olikt det gamla, och okändt innan det tillkom. Detta är visserligen både stolt och qvickt svaradt, men dermed äro icke mina anförd askäl undanröjde: att det för eleverne, af hvilka många äre till myndige år komne, icke vore ur vägen, att, innan de besluta sig att besöka krigsskolan, kunna få kännedom om de pligter, som der vänta dem, samt att derföre ett bestämd: utveckladt system för undervisning och disciplin borde vara antaget och itid tungjordt. Belysarens svar är ungefärligen detsamma som: det angår dem icke.,) Jeg vidblifver dock mitt påstående, och frågar ytterligare: är vederbörandes tid så upptagen af löpande göromål, att den icke tillåter stadgarnas kungörande (i fall de hädanefter, som hitintills skola för hvarje kurs ändras) minst ett år före elevernes ankomst? Äfven för den som har mycket att göra, är ju uppskof af hvad som måste ske, ändå ingen tidvinst. Min fråga: vär den undervisning, som nu meddelas vid Marieberg, lämplig såsom en högre undervisning för armeens officerare ? besvarar belysaren ganska riktigt med nej, åberopande det af mig andragna skäl: bristande tillgångar. Men min nästa fråga: ohar man, inseende behofvet deraf, väckt fråga derom hos Regering och Ständer, har han med tystnad förbigått, men kunde också hafva besvarat den med nej. Hade han gjort detta, så blef hans egen fråga onödig: om det vore rätt att fullkomna undervisningen för armåens officerare på bekostnad af den för artillerioch ingeniör-efficerare? ty detta har ju ingen yrkat. Jag får nu tillägga, att äfven inom befintliga tillgångar, kunde mycket åstadkommas till ett bättre ordnande af studierna, de särskilda vapnen emellan, ty att läsa mindre i åtskilliga ämnen, samt i dess ställe mera i andra, der lärare redan finnas, detta kunde ju icke kosta något? Exempelvis, om kurserne i kemi, matematik, fysik och artilleri inskränktes för armåns officerare, och den derigenom besparade tid användes för dem å ämnen af mera militäriskt gagn, kunde icke detta ske inom nuvarande tillgångar? Men för ett sådant ämnenas ordnande efter de särskilda vapnens bekof, är vid Marieberg, på långt när icke med den sorgfällighet afsedt som vederbordt, och hvilket väl måtte hafva varit afsigten, då Marieberg, redan för 40 år sedan, från att vara artilleriläroverk, förvandlades till ett militär universitet för alla vapen. Men denna brist sammanhänger med min framställda fråga: finnas fullständiga läroplaner utarbetade för alla ämnen, så a8 man derigenom klart inser hvilka delar af hvarje ämne böra föredragas för hvarje vapen? Och om de icke finnas, kan man vara säker om, att bestämmelserna äro riktigt lämpade efter ) Svaret erinrar -om det, hvilket en tjenstgörande major gaf en underhafvande, hvilken i en (råga, utom tjensten, hemställde huruvida majorens sats verkligen kunde bevisas; den sednare yttrade nemligen: tag mig dj—n är det icke så: hvilket skulle bevisas.