Aftonbladet – 5 mars 1842, sida 1

välförtjent stupa på sina gerningar, fafler med dem frihetens rena sak? O furste i himlarnes rike — skall jag kalla dig Allah? Msima, min mor! jag vet ej, om ditt namn är det rätta, eller om min fars är rättare: men jag vet, alt jag vill göra sjelfva Gud en fråga. Evige! skall du icke en dag — eHer en natt, såsom nu — vilja skilja friheten och dess sanning ifrån fålska demoners våld, som taga henne under sig blott för att bruka henne åt sig? Har jag icke af Ambrose sjelf hört, att han ville göra sig till Frankrikes Cromwell? Satan! Helige Madonnason! till hvad gjorde de icke mig? Satte de icke mig på-ett altare i Förbundets sal såsom en symbolisk gestalt af Friheten! Och jag, jag också, skulle blott användas, Vara ett medel allenast för denna svarta hand? Se huru fallen och förlorad jag är i denna stund! Så är ock folkets ställning. Gud! gif oss rätta anförare med rena händer! Har jag icke märkt nog af Ambrose Hyacinthe, för att nu kunna se trådarne i alla hans nät? Aristokrater, Demokrater, ord, som jag tasen gånger hört, Oupphörligt äro de samma onda makter, endast i två olika drägter. Begge namnen uttrycka Aristokrater, jag ser det. De betyda Menniskornas flender. Antingen sälla de sig kring thronen, för att med dess hjelp kränka folket, lefva och frossa af dess blod; eller sälla de sig till folket, göra sig till dess anförare och störta kronan för egen räkning, men icke för frihetens, stiga upp på folkets axlar och trampa det äfven nu. Hvad äro de i begge fallen? Desse demokrater, hvad äro de annat än falske demokrater? Också de hata menniskorna. Men Guds dolk skall stöta ned dem alla, såsom Ambrose har fallit! Genom en späd, svag flicka skall Gud störta dem, såsom det skett med Hyacinthe i natt. Du! du! icke förgäfves skall du sjelf hafva gjort mig till frihetens symbol och gudinna, Nu kastar jag all symbolik i