Aftonbladet – 4 mars 1842, sida 3

gen fann örringarne i Ahlstedts ficka. Denne ble väl något öfverraskad, i sypnerbet som kan till en början nekat, men förklarade sedermera, att han mottagit örringarne till förvaring. Om detta är sannt i den bemärkelse Ahlstedt ville fästa dervid, derom äro meningarne delade. Schmidt gjorde imedlertid inga påståenden mot dem han anklagat, utan nöjde sig med hedern att hafva så väl motiverat anledningen till sin bekännelse i Poiisen och sitt återtagande af densamma inför Kämnersrätten. Korrektionisten Wahlström, som en gång, sannolikt derti!l lockad af Schmidt, återtagit sin första bekännelse, förnyade den likväl i går, och man har anledning hoppas, att Schmidt inom kort torde följa efterdömet, emedan omständigheterna deana gång äro för honom mindre gynsamma. Nära nog på samma tid med ofvenberörde uppträde, inträffade ett dylikt i poliskammarn. En för stöld häktad person började nemligen sjelf förhöret inför polismästarn dermed, att han afklädde sig och visade sin rygg, som var illa tilltygad. På fråga angaf äfven han fångknekten Ahlstedt, såsom den der föröfvat våldet, och det i afsigt att tvinga den häktade att uppgifva namnet på sin medbrottsling. Man fann saken så betänklig att mått och steg vidtogos att försäkra sig det Ahlstedt ej skul!e bortvika och i dag inställdes han jemte den missbandiade fången och Statshushäktets vaktmästare Wehlgren till förhör i Poliskammaren. Dervid förnyade fången sin angifvelse och påstod att äfsen vaktmästaren gifvit honom litet stryk, i samma 2fsigt som Ahlstedt. Vaktmästaren medpgaf, att khan tilldelat fången något lindrigt slag med en af vaktmästaren nu förevisad rem, emedan fången var så osnygg. Fången medgaf att det varit samma rem, samt att slagen ej varit hårda, hvilket ej heller med en sådan rem varit möjligt. Alla omständigheter, och deribland äfven vaktmästarns goda utseende, syntes intyga. att fångens utsago ej var tillförlitlig bvad vaktmästarn angick. Med Ahlsted: syntes det något mindre helt. Han erkände, att vaktmästarn allvarligt tillsagt honom att ej röra fångarne, men påstod, att ban af vaktmästarn blifvit snubbad för det fången haft osnyggt i arresten till en grad, som förorsakade kräkning hos vaktmästarn, samt att Ahlstedt i förargelsen öfver dessa snubbor tilldolat fången sen sex rapp med en tjurksrbas. Huru härmed rätteligen förhöll sig, kunde icke vid detta förhör utrönas, men polismästarn fann dock skäligt, att tills vidare förbjuda Ahlstedts användande såsom fångknekt. — En resolverad man. I går middags sedan sessionen i polisen var slutad, inträdde en skomakaregesäll F. och beklagade sig strängt, att man icke ville låta honom få undergå 8 dagars vatten och bröd-straff, hvartill han var dömd i brist af böter för fylleri. Som polismästaren redan var gåne gen, kunde mannens begäran ej genast bifailas, och då de närvarande frågade honom om han hade så brädtom, svarade han, att han just nu gerna ville in, och hade smak derför, emedan han ej vilie markera. — Den underofficer vid stadsvakten, som under uppträdet sistiidne sommar utanför grefve Horns bus förförle sig på den till ordningens återförande anlände polismästaren, har ru blifvit dömd till det hårda straffet, att mista lifvet. Vi hoppas att denna stränga påföljd, hvilken ingen lärer önska se gå i rullbordan, måtte förmå vederbörande till den så ofta yrkade åtgärden, att föranstalta en mildring i de så kallade protektorialerna. — En piga, hvars grossess varit hennes husvondfolk bekant, och som i går på mågon stund afägsnat sig samt derföre af husbonden blifvit tagen förhör, erkände då, att hon under tiden framfödt tt, efter hvad bon påstod, dödfödt barn och kastat let i strömmen. Hon har, i anseende til sjukdom, pj ännu kunnat vidare förhöras.