Så förhåller det sig med Frejas tillgörande den saken. Det är härmed icke vår menin; att säga, det Frejas hufvudredaktör under der tiden hade för afsigt att tjena hofvet då mer är vu, icke heller att ju icke en hel hep saker allmänhet yttrades i dess spalter, som hade utseende af, och sannolikt äfven utgingo från er välment känsla för folkets rätt; ty vår försts regel är att söka vara rättvisa äfven i polemik Men det bevisar endast, dels huru bufvudredak:tören, midt under ett frimodigt hofverande, si länge det gällde loei communes, lät förleda sig att tjena hofvets intresse just uti några af de sakförhållanden, som utgjorde hufvudfrågor för riksdagen, och blindt lät sig föras hvart som helst af en dåvarande medarbetare, som de, hvilka närmare kände honom, långt förut hade genomskådat, som åtminstone, efter all anledning, skulle söka att stämma vederbörande å högsta ort gynnande för sig, i ändarnål att sedan desto lättare kunna begära en tjenst tillbaka till förmån för det enskilda intresse, som han hade åtagit sig att bevaka vid riksdagen, och som, icke långt derefter, genom sin fullkomliga öfvergång visade, att han redan länge aburit Lasarras färger,; dels huru hufvudredaktören sjelf, så snart det gällde att angripa andra och deras motiver, förrådde en lögnaktighet, lösaktighet och förakt för sanningens rätt, med ett ord, en brist på conduite, efter det begrepp detta ord eger i sällskapskivet och inför den vanliga moralen, hvilka man måste hafva rätt att förehålla honom sisom varning, då han ånyo visar sig återfalla i samma lyten. Vi miste derföre, eburu det gör oss ondt, tillägga, att det vi hittills framdragit, visserligen ännu icke utgör på långt när bälften af Frejas oefterrättligheter, — vi få 1 nästa fortsättning tillfälle att ådagalägga ett nästan märkligare prof derpå i representationsfrågans behandling i Freja. För den händelsen imedlertid, att hon ånyo skulle vilja värja sig med påståendet att vi farit med osanving, vilje vi, på samma sätt som i gårdagsbladet, i korthet till besvarande resymera bvad här ofvan blifvit framfördt, i följande frågor: Är dat osanning, att hofvet vid rikedagens början måste vara intresseradt att representatioven så litet som möjligt måtte befatta sig med de stora reformfrågorna? Ar det osanning, att Freja arbetade hbofvet i händerna härutinnan så mycket som möjligt genom sin riksdagsplan den 3 Januari? Är det osanning, att Freja rekommenderade Strindlund till talman sedan Hans Jansson afsagt sig? Är det osanning, att Freja sjelf på det amplate förordade departementalstyrelsens antagande ch upphböjde frukterna deraf, samt sedan dikade detsamma på Aftonbladet och sjelf lögniktigt påstod sig hafva varnat derför, khvarom ;j ett ord förekommit i Freja?