Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — I Geografiska sällskapets i London sista session owmtalade sir James Alexander, i en berättelse om sina resor i Klippiga bergen i Norra Amerika, en egen Jångt in i landet boende Indianstam af hvit ansigtsfårg, som talade ett eget språk och i konster och yrken var vida längre avancerad än andra stammar. Sir James förmodar, att detta kan vara den koloni från: Wales, som gått förlorad. r 41169 inskeppade sig nemligen, under fursten Madocg anförande, en hop utvandrare från Wales, hvilka trötta af de eviga krigen i deras fädernesland, ville söka sig nya bostäder. Några af dem, berättar sagan, återvände till Wales, och förmådde genom sina: gynnande skildringar af ett nytt land de funnit många af sina landsmän att äfven utvandra dit; men om denna expedition har man sedermera aldrig fått någon underrättelse. År 4640 blef en prest från Wales tagen tillfånga af Indianer i Nordamerika, under 42 bredd, och skulle dödas, då han började att bedja till Gud högt på sitt modersmål. En af Indianerne igenkände uti den bedjandes ord sitt modersmål, räddade prestens lif, och intygade sedermera på ed inför en domstol i Virginien, att han och hans folk härstammade från Wales. En bildad ung Waleser i New York har i Augusti sistlidet år företagit en upptäcktsresa till denna stam. — En Engelsk tidning innebåller en ganska kostbar berättelse om tvenne bassångare, hvilka nyligen — händelsen säges hafva passerat i Nordiamerika, — i närvaro af en utvald samling konnäsörer utfört en täfling i konsten att sjunga djupt. De höllo sig länge temligen lika, allt hvad den ena exequerade, gjorde den andra efter; det var en åska af hastoner, om hvilka man knappast kan göra sig öreställning. Slutligen lyckades den ena af sångarna att genom en oerhörd ansträngning utföra en nedgående skala, hvars sista ton hans rival omöjligen kunde komma ut med, och priset tilldömdes honom sedan enhälligt. Men höjd af under! den triumferande bassångaren hade i denna sin sista skala gått så djupt ned, att han omöjligen kunde åter komma upp i det vanliga registret; han blef faststående vid sin låga slutton och lär stå der än, under det den andra naturligtvis obehindradt fortfor att sjunga som förut. Det är nu fråga om hur utslaget nånde falla sig vid justeringen af protokollet. — I de parisiska bladen finner man annonseedt ett slags så kallade Bonbons Mauritains pour a voeiz. Denna konfekt, hvilken gifver styrka och njukhet åt rösten, säges vara adopterad af tidevarfvets ryktbaraste sångare,, hvarföre den också ärdeles rekommenderas till de kungliga teatrarnas ;ch conservatoirens bruk. Den finnes tillsalu i små skar å 4 !V, francs hos alla musikbandlare!! Hufrud-depoten är i Meissonier et Heugeis ryktbara nusikmagasin. Detta ovärderliga preparat skulle utan tvifvel kunna påräkna en större afsättning äfven 108 085, och våra musikhandlare skola derför såkerigen icke underlåta att taga hänvisningen ad notam. HR KORR OO —--KRL—4— —XX——-—— AA XR EXKRK XX XR O XR EE EX ITE SCORE ORK OEERR —-—-L-—-r-co—ss