Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 2

Ja, vi låta prygla oss; men detta sker af resignation och undergifvenhet för en högre försyns makt. Om åsnorna en gång började prygla, torde ni snart komma till korta. Men förevitar oss bristen i vårt språk. Vi hafva blott tvenne vokaler Y och A. Men gå ni blott på operan, der har mången sångare också bara två toner och erhåller likväl ett högt appointement, — hvem betalar oss någut appointement? Ingen. Man fodrar oss med tistlar, och dermed äro vi nöjda. Nämn mig en menniska, som ni skulle kunna tillfredsställa med denna simpla kost. Och slutligen vår kostym: är den icke ansråkslös, enkel, icke underkastad modernas omväxling, passande för hvarje årstid. Mina högtärade. varen icke orättvisa! J förakten oss och likväl dricken j vår Ijölk, jag vill icke säga för åsnans skull — utan för att bliva friska; fastän det finnes ett ordspråk, som heter: dens bröd jeg äter, dens sång sjunger jag, och i bibeln står: det är kött af mitt kött och ben af mina benAntag er derföre också åsnan och hys, i motsats mot henne, menskligza känslor! Ännu ett: man bespottar våra långe öron. De äro väl litet längre än edra, det medgifver jag; men vet ni icke, att hvad som ingår gepom det ena örat bos ost, går ut genom det andra. Handen på hjertat. Ar detta också fallet hos er? Derföre, bort med alla fördomar: vi lefva i ett upplyst tidehverf, äå till och med bobborna skola emanciperas och förskonas från pinande; räck mig banden till försening; säg: Soyons amis, Cinna! och jeg skall. såsom åsna, hysa billiga tanker om er. Och då detta vigtiga och för begge parterna hedrande arrangement är gjordt, kan jag, litsom Stollberg säger om naturen: Låt mig ett barn få blitea, och vor det sjelf med mic! utropa: Låt ni mig eP Äsna vara och var det sjelf med mig! Och låten derföre, bögtärade menniskor, åsean spela sin luta, utan fördom, afund och hat... Litom oss skilias försonade! Lefven vär?