Aftonbladet – 3 mars 1842, sida 1

RESKAMRATEN. BERÄTTELSE AF BERN. (Slut från gårdagsbl.) Ena afton, vid början af sommaren, erhöll jag med expres ett bref. Det var från Fanny och skrilvet i största hast. Hon underrättade mig deri, att hennes farbror hastigt blifvit sjuk, samt att an önskade att jag genast skulle komma till honom, i anseende till en vigtig saks uppgörande. Afven i detta bref fanns ett P. S., som kom mitt hjerta att klappa med dubbel besiigbet. Det innehöll: Min farbror vet allt. Di iag i morse satt vid hans säng, fattade han mix hand och började ransaka milt hjerta. Gråtande kysste jag hans kalla panna och tillstod mn Särlek. Han svarade väl intet, men han log matt, klappade mig på kinden och bad mig genast sända efter dig. Hvad kan detta betyda?x I:s reste i ögonblicket och framkom morgonen derpå. Vid mitt inträde såg jag Fanny sitta griiande vid den sjukes säng, tvenne läkare stodo der bredvid. Jag förskräcktes för den goda gubbeas förstörda utseende. Han hade under palten haft en svår slagattack och först vid dagningen återfått målet. Når han märkte mig förklarade ett matt leende bans dystra ansigte, och när jag rörd tryckte hans vissnade band till mitt björts, sade han med svag röst: Gud vare lof att jig fick lefva tills du kom, gossel Jag har lävg!st efter dig rätt Mycket. Mina herrar, — sar ban sedan till läkarne — får jag bedja er lemna 088 på ett ögonblick ?) De gingo, sedan de på ett frågande tecken af mig skakat på bufvudet. Detta undgick icke den sjukes uppmärk