påståenden i de öfrige punkterna. Som svaranderna i anledning häraf önskade rådrum för vi dare förklaringars afgifvande till den 47 Jazuari 4842, blef rättegången till den dagen uppskjuten, då parterna skulle åter komma tillstädes och svaranderna vara beredde att å Justitieombudsmannens slutpåståenden afgilva svar. (Forts. följer.) ETT LITET FÖRSÖK ATT SÄTTA KYRKAN MIDT I BYN, eller något UR det förflutna och OM framtiden. (Forts. från Löidagsb.) Till undvikande af missförstånd anse vi oss, ehuru sådant visserligen äfven är utveckladt i det föregående, böra, innan denna artikel vidare fortsättes, ännu en gång upprepa, att sådant ingalunda sker egentligen för att polemisera med den ene eller andre af de öfriga tidningarna, utan att den serskilda återblick på Freja, efter hvilken hon, genom sina opåkallade anfall på Aftonbladet, visat sig hafva trängtat och längtat, härvid egentligen kommer att begagnas såsom uppslag för en liten historik af ställningar och förhållanden i det hela, under de två eller tre sist förflutna åren. Det är i alla fall klart, att pressen i våra dagar spelar en så vigtig roll i de allmänna förhandlingarne, att hvarje dess organ alltid blir åtmizstone af lika mycken hetydenhet, som någon individ, hvilken kommer i beröring med det allmänna, samt att det till och med är mer maktpåliggande för ailmänheten att kunna göra sig ett riktigt cch fulständigt begrepp om en tidnings karakter, än t. ex. om en riksdagsmans, emedan den förra har till ändamål att utöfva ett fortgående inflytande på opinionen äfven mellan riksdagarne. Om det då skulle af sakförhållanderna visa sig, att Freja under åren 4839, 1840 och större delen af 4844, hemligen eller uppenbarligen, med eller utan att hufvudredaktören begripit det, drifvit ett annat spel, än denne nu skulle önska se återfördt i minnet, så är det icke vårt fel, utan Frejas eget, att påminnelsen nu framkommer. Tu Vas voulu, Georges Dandinn, och ingen skall kunna skylla Aftonbladet att i det afseendet bafva utan skäl upprifvit gamla sår, emedan det aldrig hade skett, om icke Freja helt nyligen hade visat ett beklagansvärdt återfall från sin förmodade förbättring till den gamla arfsynden, nemligen oefterrättlighet och brist på conduite. De, som ännu erinra sig perioden näst före sista Riksdag, och hvilken icke gerna kan vara glömd af någon, minnas äfven, att tvänne stora önskningar då hufvudsakligen lifvade allmänna tänkesättet i landet; den ena, att få en gräns satt för det alltmer till ett fullständigt godtycke tenderande allenastyrandet, genom införande af ett annat system, en mera konstitutionel anda och lif jemte en verklig ansvarighet och kraft hos konseljens ledamöter, samt af någon garanti, att styrelsen måtte, mer än tillförene, lyssna ti!l nationens, genom Rikets Ständer uttryckta, beslut oeh önskningar; den andra, att någonting verksamt ändtligen mitte kunna vid Riksdagen uträttas, för tillvägabringande af en representationsreform, hvarigenom fyrdelningen kunde upphöra och förhållandet mellan de båda statsmakterna icke längre blifva, såsom Biskop Tegner en gång i förbigående så mnaift, ehuru icke precist i samma mening, kallade det, ett konstitutionelt gyckeispel I förra afseendet yrkades allmänt så väl inom enskilda kretsar, som af pressen, två saker: den ena, att Konungens då varande rådgifvare skulle aflägsnas och män som egde nationens förtroende, sättas i deras ställe; den andra åter, att Ständerna skulle, genom sin dispositionsrätt öfver folkets medel, taga en så imponerande ställning emot styrelsen, att denna måtte se sig nödsakad att göra några verkliga och ej blott inbillade koncessioner åt folket, eller, för att nyttja ett par riksdagstermer, att både KonstitutionsUtskottsvägen, genom anvärdandet af 407 Regeringsformen, och StatsSER EK SEE EERO Ua Se NS SITEN domsvän med min far, och han förklarade sin