dentyger, shawlar — nej, jag förmår icke uppräkna allt. Jag tycker mig redan vara rik.... Hör nu till slut något vigtigt, som visar huru ofantligt god jag är mot — — mot — — mig sjelf. Jag har nemligen så ställt till, att dv snart, om du händelsevis vill, kan få se min lila person. I går sade farbror till mig: du har ledsamt här i ensamheteh hos en gammal tråkig gubbe. Vill du fara ut på visiter? Eburu jag icke är synnerligen road deraf, gör jag det dock geraa för din skull.v Jag svarade ganka politiskt, att en:amheten med honom var mig allra kärast. Gubben fortfor: Nyårsdagen blir det bal i Helsingborg — dit måste du dock fara Tanken att jag derstädes kurde träffa dig gjorde, att jag knappt kunde dölja min gränslösa glädje, då jag antog tilbudet. Resan är fast beslutad. Således, vid min högsta onåd försaumma icke att inställa dig! Till första valsen är jag uppbjuden af... en viss kornett, om du ser dig i spegeln, kan du göra dig ett begrepp om hur han ser ut. Sök att ställa dig in hos min farbror... det kunde kanske icke skada, i a-seende till en viss sak, som en vacker afton ganska förhastadt uppgjordes. Och ru farväl, min egen Axell Jag räcker dig min hand till att kyssa och, om du ber vackert, äfven... mun. Au revoir! Genom hela lifvet Din trogne reskamrat, Frans. P, S. Det är ju sagdt, att fruntimmersbrel aldrig kunna vara utan post scriptum. För att icke göra ett undantag från regeln vill äfver jag skrifva ett sådant. Hvad jag har att säga, är blott det alt jag temligen väl känner en liten god fjulla, som är nog rarraktig att älska dig cutsägligt. I brefvet har jag icke mycket vidrört detta ämre, af den orsak att jag hellre vil säga det muntligen. Det vill aldrig rätt väl lyckas att sälta sitt hjerta på papper. Ännu er sak: Jag vet icke huru det kommer sig, men ag är så full af hopp, jag hyser alls inga farhågor mer för .....Tjenarinna !ll Du kan tänka dig — fortfor Axel — med hvilka lyckliga känslor jag genomläste detta bref. Nyårsaftonen for jag på kärlekers vingar till