Aftonbladet – 2 mars 1842, sida 1

RESKAMRATEN. BERÄTTELSE AF BRN. (Forts. från gårdagsbl.) Fannys farbror, som jag endast till namnet kände, bodde på en större egendom ett par timmars väg från staden. Jag ansåg bäst att hon. till undvikande af all möjlig upptäckt af förklädnaden, ännu denna afton, gynnad af mörkret skulle afresa. Jag anskaffade henne till den ändan ett eget rum, hvarest hon hastigt kunde verkställa sia omklädnad, och gick sedan ut fö: ait beställa en byrvagn, som skulle föra henne till bestämd ort. Vid min återkomst gaf jag mig tillkänna utanför dörren, ur hvilken nyckeln naturligtvis-var uttagen. Vänta blott några ögonblick!) ropade en melodisk röst. Jag vandrade otålig fram och tillbaka i förstugan, till dess ändtligen dörren öppnades och jag hördae ett sakta: kom in! som jag icke var sen att åtlyda. Der stod hon nu i rosenröd qvinnodrägt, ro1nande, framför mig. Om hon som gosse förefaliit mig skön, huru mycket sköaare var hon icke som flicka! Hon tycktes sjelf njuta af den beundran jag egnade henne, och kanske kände hon för första gången en viss qvinlig stolthet öfver sina medfödda behag, visst icke för sin egen, men för min skull. Jag kunde icke se mig mätt på henne. De mörka lockarne, dem hon före afresan till Stockholm konstigt upplagt och till en del måst afklippa, voro nu frigjorda och ringlade sig kring den glänsande halsen, på hvilken ett hvitt perlband vaggade upp och ner Det uttryck af ett visst pojktrots, som han under förklädningen vetat att taga på sig, var hel och hållet försvunnet och hade gifvit rum fö: en b!ygsam jungfrulighet. Den lilla foten, som jag en gång hållit i min hand, var nu gömd : en sko, så liten att den kunnat väcka beundrar hos en chines.