NN RESKAMRATEN. BERÄTTELSE AF BRN. (Forts. fr. Lördagsbl.) Långt före dagningen följande morgon stod postiljonen vid min säng för att rapportera, det vagnen blifvit iståndsatt och att allt var färdigt till vidare resa. Jag klädde mig och gick ned. Här underrättades jag af pigan, att den lilla, vackra herrn) redan var påklädd och nu som bäst drack sitt kaffe. Jag gick in och helsades med ett vänligt, fastän något: förläget leende. Ni serv — sade hoa — att iag redan är inhegripen i pjutandet af vår älsklingsdryck. Får jag bjuda en kopp? Jag bugade mig. Med ett lekande behag räckte hon mig koppen och bugade sig artigt. Jag får icke falta ur min roil — sade hon — och jag tror äfven att det är lättare att vara karl än fruntimmer. Kort derefter sutto vi åter bredvid hvarandra i diligensen. Morgonen var dimmig och kall. Efter ena stunds tystoad började mitt sällskap med en något osäker röst: Jag lofvade er i går en förklaring angående min förklädnad. Jag vill nu samvetsgrannt fullgöra detta löfte, på det ni må finna att Ni icke på en ovärdig slösat er..: godhet. Lina mig derföre er uppmärksamhet. Efter några ögonblicks paus berättade hon ungefär följande: Mitt namn är Fransiska van L..... Min mor dog kort efter min födelse och min far, en förtjent sjöofficer, som nedtyngdes af detta hårda slag, lefde numera endast för mig, sitt enda barn. Sjelf en mycket bildad man gaf han mig en om