Aftonbladet – 28 februari 1842, sida 3

I8lans nästan tycktes öfverträffa alla andras. Hertiginnan af Orleans visade sig klädd såsom Anna af Österrike, prinsessan Clementine i en rid-drägt från Ludvig XV:s tid, hertigen af Nemours bar drottningens regementes hussar-uniform från ssmma tid, och var starkt pudrad; hertigen af Aumale var klädd i bofdrägt från Carl IX:s tid, prinsen af Joinville äfven i hofdrägt, men från Henrik III:s hof, och hertigen af Montpensier var jagtkläda. I dem första kadriljen voro kavaljererne i gardes-uniformx från Ludvig XV:s tid, och damerna klädda som herdinnor från samma tidehvarf, starkt pudrade, med blomsterlindade stafsar och guirlander; deras klädningar voro af rosenfärgadt atlas, rikt besatta med spetsar, och skorna hade mycket höga hälar. Andra kadriljens kavaljerer buro hvita infanteri-uniformer från Ludvig XV:s tid, och voro äfveniedes pudrade; damerna voro klädda i hofdrägt från samma tid. I en tredje kadrilj visade sig kavaljererne i förste hussar-regementets under kejsartiden uniform, och damerna i jagtdrägter från Ludvig XV:s tid; och i den fjerde kadriljen buro kavaljererne tyska kejser— liga gardets uniform under trettioåra kriget, och damerna tysk hofdrägt från 47 seklet. Herrarne af. neapolitanska ambassaden föreställde en trupp poeter, krönta med lager. Bland de damer, som mest utmärkte sig för smakfulla kostymer, voro engelska ambassadricen lady Cowley och miss Wellesiey, prinsessan Beauveau, grefvinnan Potowska, hertiginna af Serra Capriola, hertiginnan af Salamå, baronessan Rothschild, prinsessan de la Tremouille, markisinnan Toreno, grefvinnan Duchåtel, hertiginnan de Calliera, fru Baring, baronessan de Barante, baronessan Mortier, baronessan de Pfeil, fru Thiors, grefvinnan de Plaisance och fru Schickler. Damerna i allmänhet föredrogo den smak, som rådde i Ludvig XV:s tid, och buro puder, men man måste erkänna att det missklädde många. Herrarne deremot tyckte man allmänt vara vida bättre klädda, och många väckte stor beundran genom skönheten, prakten och den historiska troheten af deras kostymer. Prinsen af Moskwa ådrog sig allas blickar genom sin lysande hussaruniform af kejserliga gardet, i hvilket hans fader var öfverste. Mr de Ja Rue vax klädd som Maltheserriddare; lord Cantelupe och mr de St. Paul såsom korsriddare, grefve Chassiron bar hofdrägt från Lunvig XIV:s tid, grefve Greffalhe från Ludvig X V:s, hertigen af Albufera från Ludvig XIII:s, prinsen af Broglie från Henrik III:s, grefve Waldemer från Frans I:s och grefve Walewsky från Filp II:s tid. Den ene af herrarne Hedouville var kostymerad som Don Quixotte, och den andre som tambourmajor från Ludvig XV:s tid. Båda väckte mycket uppseende genom sina långa och ståtliga figurer. Mr Horace Vernet inträdde klidd som Arehchef, med de vapen, som dessa vilda stammar bära; han hade målat sitt ansigte så, att det fullkomligt liknade en Arabs, hvilket gaf mycken effekt åt den roll, han spelade. Mr Biard, målaren, var klädd i en verklig Lapp-drägt, brr Heneage, Winterhalter och andra buro skottska högländarnes drägt, och prins Beli glojoso, grefve Plaisance, baron Pfeil och flere andra ;berrar voro kostymerade som Hugenotier. Klockan 11 lemnade konungen balen. Klockan 4 serverades en utsökt souper 1 flora salar en trappa upp. TrapI pan, som ledde dit, var dekorerad med blommor och buskväxter, och taffelmusiken, som var förträfflig, utfördes af musikanter, klädda som Beduiner. Drottningen, spanska enkedrottninger, prinsessorna och de främmande ambassadörernes och ministrarnes fruar superade i den största salongen. Herrarne intogo damernas platser, då dessa superat, men sutto endast helt kort till bords, hvarefter de begåfvo sig till balrummen. Sedan drottnirgen sett på dansem i ett par kadriljer, lemnade hon balen, men prinsessorna stannade qvar till omkring klockan 5 på morgonen. Antalet af de personer, som blifvit inviterade till denna lysande föte, utgjorde omkring 802.n — KONUNGENS AF PREUSSEN BESÖK I ETT ENgelskt fängelse. Bland de många Londons märkvärdigheter man visade konungen under hans vistanda i den stora staden, var äfven normalfängelset på Copenhagen-fieids. Det var den 31 Januari, ban tog i ögonsigte detta fängelse, hvilket är inrättadt efiek penitentiary-systemet, der man söker förbättra brottclingarna genom tystnad och nödtvungen sjelfbetrakte:se. Konungen var mycket betagen af det storartade i byggnaden och ytirade till major Jebb, som förde konom omkring derstädes: cHvilken utomordentlig stad är ieke detta London! Det förefaller mig, som om jag inträdt i en helt och hållet ny verld! Fängelsets inrättning är verkligen märkvär— dig. Inspektionssalen utgör dess medelpunkt och rån den utgå fyra, i vinkel mot hvarandra liggande flyglar, hvar och en 489 fot lång, 49 bred och tre våningar hög. Hvarje flygel innehåller 426 celler, hvaraf 63 ligga på hvardera af långsidorna, och äro skiljda från hvarandra genom en 46 fot bred gång. Hvarje cell är 43 fot lång, 7 bred, 9 hög och upplyses ofvanifrån af ett litet fönster. Möbleringen består i en tvättskål, en afsöndrad watercloset och en hängmatta. Fångarne sysselsättas ouppbörligt med arbete, läsning eller kroppsrörelse. Systemet af sträng afsöndring iakttages äfven vid promenaderna; de derför bestämda rummen äro så åtskilda, att om jemväl bundra personer spatsera på en gång, ingen likväl hör eller ser den andre. Hvarje 26 sådana celler bevakas oupphörligt af en uppsyningsman, utan att fångarne se honom. I kepellet har hälften af de 500 fångarna på samma gång plats så, att ingen ser den andre, men väl alla se presten och tjenstemännen. I kriminalfånge!set i Newgate, der de svåraste förbrytare sitta, emottogs konungen af Cytisherifferne, fängelsets guvernör, hr Cope och den ryktbara Qväkerskan Fry. Hon gaf konuugen ett prof på sin metod, att bibringa fångarna religiösg förmaningar. Vid en af henne extemporerad bör knäböjie alla de närvarande, hon sjelf, sherifferne, konungen med sin svit och de tillstädesvarande Engelsmän af högsta rangen, jemte samtlige fångarne. Det var, säger Times, aen verkligt imponerande anblick) Misstriss Fry slöt sin bön med anropande af himmelens välsignelse öfver aden närvarande kristne monarken, hans älskade gemål och det af honom styrda riketv. Konungen berömde i synnerhet fängelsets och dess olyckliga invånares utomordentliga snygghet. Vid bortgåendet gaf han miastriss Fry sim arm att föra henne till vagnen, hjelpte henne stiga deri och for med henne till hennes villa, att intaga frukost. Öfverallt i hans väg emottogs han af folkets burrarop.