jlande filosofi. På samma sätt, hvem erkänne icke äfven linguistikens, nemligen den rätt för stådda och ändamålsenligt behandlade linguisti kens, både nytta, såsom ett historiens hjelpme del, och värde ur estetisk synpunkt? Så måst till exempel sjelfva studiet af Sanskrit och Per siska, som nu med så mycket ifver omfattas vi snart sagdt alla Europas universiteter, anses gan ska berömvärdt relativt till det fordna uteslu tande bråkandet med den eviga hebraiskan, de man längesedan kommit så långt man kan kom ma. Men när å andra sidan den lärda Rud beck nedlade skatterna af sin omätliga eruditio: i ett sådan verk som Atlantican, hvars värde u: vare sig estetisk, allmänt humanistisk eller prak tisk synpunkt det skulle vara roligt att höra D A. utveckla, så var han otvifvelaktigt förledd a ett gammalt falskt universitetsbegrepp om Jär domens bestämmelse,, och lät, ganska otacksam mot den skapare, som gifvit honom ett godt huf vud och en herrlig kraft att arbeta, sina bästa år förspillas på en kolossal dårskap, för hvilken inger menniska snart ens misnes hans namn. Och när hi Janzon nyligen användt sin hela mannaålder på et studium, hvars resultat slutligen ligger framför oss den så föga tillfredsställande gestalten af ett, icke konstverk, utan konstighet: verk, snarare ämnad! att gifva oss ett vanstäildt, än ett mera förskönadt begrepp om en berömd grekisk skald så må det vara tillåtet, att äfven om honom yttra den tanka, att han med sin detalj gående tendens — efter D. A. nödvändigt vil! hafva just dessa ord — till följe af en, i hans ställning kanske förlåtlig, men icke derför berömvärd förblindelse, förslösat på en chimere ett lif, som det måste ligga i försynens mening, att hvarje menniska använder på ett mera nyttigt vis. Undertecknad instämmer fullkomligt med D. A:s opinion, i afseende på det intressanta i undersökningen af cde gamles metrik och musik; men när Hr Janzon på svenska utgilver en öfversättning, baserad på dylika undersökningar, måste den väl icke anses ämnad blott för de fem lärda läsare, som D. A. antyder, utan som ett försök att innerligare initiera alla vänner af den klasciska litteraturen i Pindars skaldekonst. En vän af den klassiska litteraturen har väl således äfven rätt att yttra sig öfver denna öfversättning, och när han finner den till den grad omusikalisk, att ingen vanlig menniska förmår deri upptäcka någonting af hvad man i musikalisk mening förstår med rythm och fras, så torde det I:kaledes vara förlåtligt, om man fruktar åtminstone dessa Janzonska undersökningar i fråga om dde gamlas metrik och musik, vara i icke obetydlig mån misslyckade. aDixi et salvavin. Dagligt Allehanda-skribenten ordar, isammanhang härmed, åtskilligt annat om huru man i oolitiken heldre bör taga Montesquieus aEsprit les lois, till mönster, än tidningslitteraturens utikes nyheter — äro då D. A:s utrikes nyheter ;å litet värda? — och fördömer Crusenstoipes (Morian på den grund, att det vore bättre ätta sig ned som Niebuhr och skrifva en cRömische Geschichte,. Det der är imedlertid saker, ler D. A. tyckes mena fullkomligt ärligt, och iHenast är enfaldig, och der vid lag har jag, för nin del, intet behof, att med upptagande till varomål pröfva mitt eget elier läsarens tålamod. ö. -0