men tro icke allt hvad den inbillske siger — NB. om det rör mig. Jag vill imedlertid se ef. ter mina stackars biommor och fåglar, som jag alldeles förgätit. God natt! — Och nu försvanu hon, sedan hon gjort en lätt mnigning för mig och kastat en slängkyss till Axel. Utan att säga ett ord såg jag frågande på Axel Han förstod mig. Säkert — sade han — längtar du att höra huruledes jag tillskansat mig denna lilla engels hjerta och hand. Jag har lofvat dig berättelsen derom, men på det du må dröja här några dagar, vill jag gå piano till.väga och, liksom Schehezerade i tusen och en natt, indela den i aflnar, ty nätter har jag just ingen lust att skänka dig, huru goda vänner vi eljest äro. Samla derföre dina tankar, tag din hatt och fö!j mig på en promenad. Jag, liksom fåglarna qvittrar bäst ute i fria luften. Arm i arm gings vi nu utför de lummiga alleerna, genom hvilkas löfverk månans frodiga anlete började at! sticka fram. Axel hostade nu, strök sina mustascher och begynte dena Första Aftonen. I vintras ett år sedan, må du veta, reste jag till. Stockholm i mening att våga en storm på min rike, men sparsamme onkels hjerta, eller rättare ...kassa; ty min omättliga tjensthäst åt opp hela min lön, hvilken dessutom icke utgör fjerdedelen af ett solgrand, jemförd med 303 dagar, 6 timmar, 9 minuter och 44 secunder. Jag hade allt klarare lärt inig inse, att man i längden föder sig klent på den så kallade äran, hvilket jag äfven, efter ankomsten till hufvudstaden, sökte bringa till komplett evidens för min kä