jag var barn, i jemförelse med hvad jag är sedan jag uppnått mina mannaår. — Den ryktbare Berangers lyra tyckes någon tid hafva förstummats i hans landtliga fristad i Passy nära Paris. Detta har gifvit Corsatre anledning att uppmana honam att ieke förgäta sin kallelse. Sista kupletten i denna uppmaning (enligt ett försök till öfrersättning) lyder sålunda: Gud sade: sjung! Sing blef din lefnadsbana, O Böranger, beträd den än en gång! Dig pligten, äran, fosterlandet mana: Sjung, sångens svan, om än din svanesång! Ny Cinacinnatus3, hörs ditt folk dig kalla! Så lemna plogen då för högre värf! Förtrycket hotar — upp! Låt sången skalla Som fordom, fri och välljudsrik och djerft, Skönt och enkelt svarar Beranger härpå i P70s2, att han, såsom en man af mer än 60 år, ansåg sin sångartid vara förbi och gladde sig nu åt de uppväxande unga krafterne, hvarom, bland annat, profvet i Corsaire vittnade. sOm likväl. tillägger han, yngre skalders sånger icke skulle göra helt och bållet samma lycka som fordom mina, så skulle sådant endast borisa, att tiden icke mer är gynnande för visor. Då må man hålla sig sluten inom den buslisa kretsen med några gamla vänner och bekymreda patrioter; der må do klaga för hvarandra och trösta och uppmuntra hvsrandra i mulna stunder. Hvad mig angår, så sjunger jag numera blott sällan och i enslighet.n — Pi prinsens af Wales kristning:dag döptes i Birmingham omkring 109 gossar, hvilka nästan alla erhöllo antingen namnet Albert Esward eller Edward Albert. — En a-b-c-bok för den lille prinsen är redan utkommen och framställer, från A till Z, i bilder idel gamla konungar och drottningar. — FARAN ATT HAFVA LADDADE SKJUTGEVÄR I rum. En person, som hemkom från en jagt, ställde sin laddade bössa, som var försedd med knallhattslås, I ett rum, medan han ingick i matsalen, för att äta middag; då han åter kom i rummet, hvari man imedlertid eldat starkt, afbrann skottet af sig sjelft, men sårade lyckligtvis ingen.